Samtidsorientering är ett viktigt läroämne för varje församlingsledning.

Hur tänker de mänskor vi arbetar för och på vilket sätt kan vi vinna deras förtroende och respekt? Hur möter vi vårt närsamhälles behov? Hur kommunicerar vi? Förstår de oss och hör vi vad de säger? Förstår vi språket? Hur vinner vi deras förtroenden som vi vill nå?

En del av de kristna väckelserörelserna självbild har varit ett de-och-vi- perspektiv. Man har sett sig som en “mot-kultur” till modern kultur och livsstil. I extrema fall har det som “marknadsfördes” som helgelse lett till sekterism och en isolerande världsfrånvändhet.

Vill vi gå Kristi och den unga kyrkans väg är jag inte säker på att vi så snabbt skall angripa och distansera oss från modern kultur. Postmodernism är den kristna trons fiende lika lite som andra kulturer är det. Kristen tro har överlevt i de mest skiftande kulturer. Församlingens uppdrag har kunnat genomföras i hellenistisk, ateistisk och kommunistisk kultur liksom i det västerländska industrisamhället. Just nu kan jag se att kyrkorna på olika sätt söker sin form och sin framtoning i en postmodern kontext.

Faktum är att dagens västerlänningar lever i en post-kristen tid, i en kultur som mer eller mindre helt saknar kontakt med kulturen inom kyrkan.

Vi lever i en ny verksamhetsverklighet:Vi är i lika hög grad missionärer i vår egen kultur som vi för 70 år sedan var i Afrika och Asien.

Eller är det för att citera ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams så att

“det inte är kyrkan som har en mission utan missionens Gud som har en kyrka

Det pågår de facto en reformation av vårt tankesätt om vad det innebär att vara kyrka - bygga församling. Det ser ut som om mycket av kyrkligt liv har kommit till en återvändsgränd. Antingen tar allt slut - eller så stannar vi upp och frågar: Vad är vårt syfte - varför finns vi till?

Rick Warrens bok The Purpose-driven Church har inspirerat många. Han säger bl.a:

Absolut ingenting annat kan uppliva en missmodig och desillusionerad kyrka snabbare än att hon återupptäcker sitt egentliga syfte - det kommer att påverka vad vi gör och vad vi inte kommer att använda resurser för.

Några ord om Post-modernism

Kort sagt är post-modernism tiden efter modernismen.

Postmodernismen vänder sig ifrån tanken på att det finns fasta värden, absoluta sanningar och kritiserar därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.

Vad är modernism?

Det vi kallar modernism har sina rötter i den sk. upplysningen (T.ex. Voltaire 1694-1778) där man entusiastiskt anammade förhoppningen att vetenskapen är den yttersta sanningen och ger svar på alla frågor och löser alla problem.

Humanism, kommunism, nazism och andra ”ismer” har under 1800 och 1900-talen självsäkert marscherat fram på scenen och gjort anspråk på att ha nycklar till mänsklighetens problem. Tron på förnuftet, arbetet och den ”goda  mänskan” har varit fundamentet för denna livssyn. I den andan har utbildningssystemen byggts i våra länder och skapat goda ramar för utbildning och kunskapsinhämtning.

Darwins teori var en viktig byggsten i det modernistiska bygget. Gud behövdes inte längre ens för Skapelsen… Den kristna trons övernaturliga dimension hänförts till kategorin ”vidskepelse” Den kristna moralen har ofta betraktats som hämningar som behöver brytas.

I slutet av 1900-talet hände något intressant. Från den hurtfriska modernistiska optimismen rörde sig speciellt ungdomskulturen mot en allt mer pessimistisk och likgiltig livssyn

Tron på att vetenskapen skall lösa alla problem ersattes med rädsla för vad den teknologiska utvecklingen kan ställa till med (kärnkraft och vapen).Krig och onska naggade också tron på ”den goda mänskan” i kanterna. Skeptisim för de traditionella institutionerna ( kyrka, politiska partier och andra organisationer) ersattes med “en-saks-rörelser”. Katastrofscenarier skapade ångest och likgiltighet. Olika subkulturer växte fram, drogkulturen frodades och i många fall ledde till ett hejdlöst partyliv.

Några kännetecken på det post-moderna tänkandet

1. Relationer viktigare än autoriteter

Under jordbrukseran stod den tidens auktoriteterför sanningen: Det var ofta prästen, läraren, klockaren och patronen…

Sedan kom industrisamhället: Sanningen blev de vetenskapliga fakta som presenterades och dessa tillsammans med tron på teknologin tog de gamla auktoriteternas plats.

Det är idag i första hand inte auktoriteter, inte logiska argument som gäller utan relationerna..

Den här generationen frågar inte - vad är sant - utan var hör jag hemma??

Sanningen blir något som fungerar i praktiken – postmoderna mänskor är extremt pragmatiska och det innebär att det som betyder är att budskapet framförs av en person man har förtroede för och i en förpackning man kan identifiera sig med…

2.Skeptisk mot sanningsanspråk

Frågan vad som är sanning intresserar inte på samma sätt som tidigare generationer! Man tvivlar på traditionella påverkningsmetoder utan väljer andra kanaler. Överlag finns ett svikande intresse för övergripande frågor - istället kommer det egna välbefinnande i fokus, vad känns bra och ”vad är rätt för mig”.

Man är van att leva i ett spänningsfält mellan olika synsätt - paradoxer stressar inte. Man får i dagens digitala värld enorma mängder info från olika källor. Den fragmentariska informationen i sin tur kan bidra till att livet och handlingsmöster blir experimentiell och saknar den röda tråden!

I den postmoderna kulturen möter vi irritation av vetenskapsmän, kyrkor och andra ”världsförbättrare” som påstår sig ha alla svar. Särskilt svårt blir det att hantera den traditionella kristna tron som menar att ”Jesus är vägen  sanningen och livet”.Den postmoderna trosbekännelsen är: ”Jag hör till kyrkan men tror på mitt eget sätt”.

Tolerans och pluralism är nyckelord idagens samhällsklimat.

Postmodernismen tror inte  på en väg - utan på det ”som känns bäst för mig”

3. Inga sammanhållande berättelser

Den postmoderna eran karaktäriseras av att man  avskaffat alla sammanhållande berättelser (the Great Narratives) och andra stora berättelser som hjälper oss att förstå världen och oss själva  i ett större perspektiv.  Den postmoderna världsbilden är fragmentarisk. Korta projekt hellre än att ”binda” sig för  lång tid framåt.  Man bryter gärna upp från en kultur  och går till en annan.

3. Mediaberoende, information och underhållning

Den postmoderna eran är extremt medieberoende.Vi har ett enormt behov att vara on-line hela tiden.Världen har blivit en enda by.

Massproducerad underhållning ger mänskor identifikationsobjekt.

Även nyhetsflödet blir mer och mer underhållande.

Njutning och sinnesstimulering ersätter tänkande och helhetsförståelse.

Ord och fakta får ofta stå tillbaka till förmån för bilder.

4.Individualism

Satsar på självförverkligande och vill skaka av sig allt som kan hota mitt självförverkligande.

(60% ensamboende i Helsingfors centrum).Framhåller friheten att leva efter egna val - att inte bli beroende av kollektiv Individualismen har påverkat synen på familjen och församlingen. För många är inte frågan om vad som är rätt  och fel relevant utan friheten att själv få välja. Individualism är en dock livsstil som fungerar enbart i rika länder.

Den kristna församlingen bygger  på tanken om kollektiv - familj - gemenskap -trohet

och långsiktighet. Därför är familjen och församlingsinstitutionen under attack.

5. Att synas . . . är att finnas till

Popstjärnor, programvärldar allt som syns i TV eller YouTube är viktigt.

Många vill bli artister eller programvärdar istället för vårdare inom långvården.

Arbetet har förlorat sin roll som livsstil - blir mer och mer instrumentiell dvs. det finansierar fritiden

6. Hedonism & konsumtion

Hedonism är njutningslystnad - att söka lycka och tillfredsställelse här och nu. Det är svårt för många att utstå väntan eller obehag för att nå fram till något bättre.

Resebyråer säljer allt förre resor och mera UPPLEVELSER.

Det  kristna livet handlar om att göra ett beslut och göra en resa.

Ibland måste vi igenom erfarenheter som inte är behagliga för att uppnå något stort och värdefullt.

Den moderna mänskans lever av konsumtion och blir till genom densamma.

Stora  köpcentrum liknar ofta katedraler som innesluter ”homo consumens” och ger tillfredsställelse, tröst och identitet. Att köpa ger också omväxling och självförverkligande.

7. Urbaniseringen

Media har allt mer likformat kulturen - de flesta ungdomar har en mer eller mindre urban kultur oberoende var de bor. (Europa/Asien /Afrika)

Pluralismen/mångfalden man söker finns i stadsmiljöer och är därför så attraktiva överallt i världen.

FÖRSAMLINGENS ROLL I EN POSTMODERN TID

Det finns en växande ångest och meningslöshet. Självfixering och avsaknaden  av värdegrund och sammanhållande berättelser skapar vilsenhet. Det finns en  längtan som vi behöver se som en utmaning. Det andliga syret börjar ta slut och jag tror på fullt allvar att vi har en  jätteutmaning framför oss!

Den kristna församlingens största utmaning är att leva i real-tid  och möta de behov som finns och frimodigt visa på Kristus och evangeliets hållbarhet och livskraft.

Här några av de behov som samtiden präglas av:

1.RELATIONER - i spåren av  individualism har vi fått söndriga relationer på flera olika plan och ensamhet håller på att bli vår största folksjukdom  En förs. som går från aktiviteter till en relationsbaserad gemenskap kommer att betyda mycket i framitden.

2. MAN SÖKER ÄKTHET - i en tid som satsar på underhållning, glamour och spel finns det en djup längtan efter något som är sant och äkta.

Kristen tro som präglas av genomskinlighet, sårbarhet och äkta engagemang  har framtiden framför sig

3.ANDLIGA VERKLIGHETER - mänskor söker inte aktiviteter utan kraft att  leva och överleva i kriser och motgångar.Program och underhållning och välregisserade program finns det överallt.

Vårt viktigaste bidrag till dagens sökare är att öppna dörren till de andliga realiteterna. Nokia-rörelsen öppnar på glänt till verkl. upplevelser i lovsång  helande och andra pingstförsamlingsaktiviteter. Jesus och

pingst är välfungerande  koncept  i en  postmodern  västvärld.

4. IDENTITET OCH MENING MED LIVET - dagens  mänskor är ofta lösgjorda från sina sammanhang och har få fasta punkter. Man söker miljöer och relationer man kan identifiera sig med – där man kan känna sig hemma.

Församlingen som familj, trygghet, undervisning, normer och kärlek kan bli oerhört tilldragande. Vår identitet som Guds folk och Guds barn kan bli en viktig aha-upplevelse

5. EN HOPPETS GEMENSKAP

Hela vår församlingskultur och miljö skall andas hopp.

Förkunnelse och lovsång skall rikta mänskor bort från sina egna misslyckande mot honom kan göra allting nytt. Det finns en väg till upprättelse, helande och mening i livet.

Aldrig har hoppets budskap varit så viktigt!

Många upplever oro och ånges inför framtids-scenarier. Budskapet om att Jesus skall komma tillbaka och skipa rättvisa och rättfärdighet är ett stort budskap i vår tid.

LESSLIE NEWBIGIN i boken Kristen i en pluralsitisktid…

Framtidens församling behöver följande kännetecken:

1. En lovprisande församling. Vördnad, respekt, beundran och kärlek till något som är större och bättre än jag själv. Gudsfruktan

2. Sanning  och ärlighet

3. Engagemang i samtidens angelägenheter - både glädje  och sorg.

4. Uppmuntra  kvinnor och män att utveckla sin prästerliga tjänst.

5.Gemenskap och ansvarstagande soim motkraft till tidens förlamande individualism

6. Hoppets gemenskap - bli inte klagande nej-sägare utan glada pro-aktiva aktörer.

Kenneth Grönroos

ThomRainer/South Seminary/Sammanställning Kenneth Grönroos 3.8.2011

Det finns faktorer som attraherar ”kyrko-ovana” till församlingen och hjälper dem att stanna där.

Thom Rainer vid South Seminary har gett ut ett arbete med titeln:  Nine Habits of Churches that Reaches and Keep the Unchurched”. Undersökningen bygger på studier av 4000 församlingar och på 1000 intervjuer.

Intervjuerna gjordes med personer som kommit till tro de senaste 12  månaderna. Man frågade dem om vilka faktorer som väckte deras intresse för kyrkan och vad det är som gör att de stannat kvar.  T.Rainer konstaterar att tidigare studier där man enbart intervjuade de kyrko-ovana hade brister eftersom ”de beskriver vad det är som gör att de skulle vara intresserade av kyrkan, men i verkligheten har de inte gett något gensvar”.

I den här undersökningen är det de som nyligen kommit till församlingen som berättar varför de kom till det beslutet.

Man sammanfattade sina observationer under rubriken :

Nio kännetecken på kyrkor som når  kyrko-ovana och får dem att stanna.

En sådan  kyrka:

1. Är djupt medveten om församlingens syfte att vara  missionerande (Habit of Intentionality)

Enkelt sagt: Kyrkor som når kyrko-ovana har en djup längtan att nå dem.

Tyvärr hade 83% av de undersökta församlingarna ingen medveten plan eller vision för att nå nya mänskor. Av dem som nyligen kommit till tro berättade 75% att någon från församlingen hade berättat för dem om Guds frälsningsplan - i de flesta fall var det inte en anställd.

”Medvetenheten om sitt syfte” visar sig i helt triviala ting såsom hur toaletter och barnrum är städade och hur man hittar till kyrkan. Vänliga mötesvärdar som glatt hälsar mänskor välkomna hade en enormt stor betydelse för dem som deltog i undersökningen.

2. Inser kulturens betydelse(Habit of Cultural Awareness)

Kyrkor som välkomnade nya besökare var medvetna om sitt uppdrag men de karaktäriserades av en stor förståelse för kulturen. Att vara  kulturellt medveten innebär att det finns en stor förståelse för den generation som är född 1975 -1995 /17- 35-fönstret.

Det är den minst ”kristna gruppen” i USA, i vårt land är det denna grupp som överlägset mest är representerad bland dem som skriver ut sig från kyrkan.  I USA liksom i vårt land är det mänskor födda före 1946 som står för den största procenten bekännande kristna.

3. Inbjuder till träning och involvering (Habit of High Expections)

Det finns en korrelation mellan hur mycket församlingen förväntar sig av nya medlemmar och hur  länge de nya deltagarna är aktiva i kyrkan.

Församlingar som förväntar sig mycket får  mycket, konstaterar Thom Rainer.

Att ha speciella träningsgrupper för nya medlemmar är vitalt för motivera nya att stanna kvar. I USA är det 35% av de ny-välkomnade som stannar kvar kyrkan. När man erbjuder speciell träning / gemenskap för ny-kristna stiger siffran till 72% - om man ställer kravet att nya medlemmar skall gå genom dessa klasser stiger procenten ytterligare.

Det som mer än något annat får ny-kristna att rotas i tron är när de blir involverade att dela med sig av sin tro för andra  kyrko-ovana.

4. Har tydlighet i läran (Habit of Clear Doctrine)

De som nyligen kommit till kyrkan deklarerade att de vill veta vad kyrkan lär och står för så fort som möjligt. ”Vi vill inte överlåta oss till ett sammanhang då vi först senare får veta vad de lär och vilka värderingar de har.” Detta kan ske genom skriven text, i  ny-i-kyrkan-klasserna och i förkunnelsen.

5. Vågar ta risker ( Habit of Risk Taking)

Undersökningen visade att kyrkor som attraherade kyrko-ovana  gjorde saker som kunde betraktas som riskabla  för en del inte minst i kyrkans värld. De vågade göra  sådant inte andra kyrkor gjorde. Detta medvetna risktagande bland de kyrkor som nådde nya mänskor  innebar att man till och med var redo att mista medlemmar på grund av sina metoder. Besluten fattades inte utgående från rädsla för kritik utan utgående från hur många man kunde nå.

6. Inbjuder till dynamiska små-grupper-celler eller life-grupper(Habit of Dynamic Small Groups)

I USA har man haft homogena smågrupper för alla åldersgrupper före gudstjänsten på söndagar. De har minskat i antal de senaste decennierna men de 68% av de växande kyrkorna inbjöd till ”söndagsskola”. Utåtriktade och välkomnande smågrupper ingår som en självklar del av kyrkor som attraherar  kyrko-ovana

7. Har ett effektivt ledarskap (Habit of Effective Leadership)

Ledarna för församlingarna har en enorm betydelse och i undersökningen säger de ny-kristna att pastorn och hans förkunnelse hade en avgörande betydelse för att de kom till församlingen. I de kyrkor som attraherar kyrko-vana använde pastorn fem (!) timmar per vecka att skapa kontakt till nya mänskor - i de kyrkor som inte hade någon framgång på detta område använde pastorn i medeltal mindre än 10 min.

Församlingsfolket tenderar att mer eller mindre vara en avspegling av pastorn / ledarnas liv och prioriteringar. I de kyrkor som attraherar kyrko-ovana stannar föreståndaren/ledaren i medeltal10,3 år. Deras tidsanvändning var effektiv.

8. Erbjuder effektiv förkunnelse (Habit of Effective Preaching)

I de kyrkor som attraherade kyrko-ovana använde pastorerna 20 timmar per vecka för att förbereda sin förkunnelse. I de kyrkor som inte var framgångsrika använde pastorn fyra (4) timmar. Det betyder att de måste lämna bort något annat för att prioritera sin förkunnelse. De blev Apg.6-pastorer sådana som delgerar till andra.

I den här undersökningen förekom ”expositary preaching” att man predikar i följd från samma bibelsammanhang

9. Inser att bön ger bränsle (Habit of Prayer)

Undersökningen ger belägg för att de församlingar som bad tillsammans och ofta fick hålla kvar de ny-kristna i sin gemenskap. Många av de ny-kristna berättade att de fått ett tel. samtal där någon berättade: Vi har bett för dig!

I 83% av de kyrkor som attraherade de  kyrko-ovana inbjöd man till gemensamma bönesamlingar.

Temasamling den 30.6.2011 Sommarkonferensen, Vasa

Paulus skriver till Tim: 1 Tim 4:16 Hav akt på dig själv och på din undervisning …

En god ledare är alltid uppmärksam på sig själv och på det som han producerar. Undervisning är ju mer än text – det handlar om det exempel du är för andra i ditt beteende.

Här sitter vi alla – inte minst jag - i glashus.

Jag har misslyckats många gånger – men till mitt försvar kan jag bedyra att jag inser hur viktigt detta är!

Integritet & självförståelse är viktiga egenskaper i ett långsiktigt ledarskap

Tidigare då institutionellt ledarskap var viktigt repr. ledarna en institution men idag har institutioner inte samma betydelse. Idag har frågor som personlig integritet, självinsikt och trovärdighet blivit avgörande för ett framgångsrikt ledarskap.

Bill Hybels talar om 360° -ledarskap:

Vi leder dem som står under oss, men också dem vi har vid sidan om oss faktiskt också dem som står över oss. Hur vi lyckas med detta bestämmer kvaliteten och kraften i vårt eget ledarskap.

I sin bok Ledarskap citerar han en hyllad expert på ledarskap Dee Hock (s.181 Ledarskap) som kommer med det överraskande beskedet: ”ledningen av oss själva bör ta upp 50% av vår tid och våra insatser”.

En annan bok som visar på styrkan i att leda sig själv är Känslans intelligens av Daniel Goleman. Han talar om ”känslomässig självkontroll”. En sådan visar ledare upp när de ”framhärdar som ledare trots förkrossande motstånd eller missmod; när de vägrar ge upp i kristider; när de lyckas hålla sitt ego under kontroll och när de behåller koncentrationen på uppgiften i stället för at låta sig avledas av vad andra anser at de skall göra.”

Exceptionella ledare, säger Goleman, utmärker sig därför att de vet vad de är bra på, vad de har för begränsningar och vad de är mindre bra på.”

Om attraktionen för ledarskap enbart är att få styra andras beteenden kan vi misslyckas: Vi behöver vara minst lika intresserade av att reflektera över oss själva och växa i självkännedom – inse våra styrkor och svagheter, vad vi vill och varför. Det gör att vi kan göra kloka val som ger oss framgång i det vi företar oss.

Hur ser mitt inre landskap ut?

Vårt inre påverkar allt vi producerar. Jesus understyker sambandet mellan trädets kvalitet och fruktens: ”Ett gott träd ger god frukt…” ”Av frukten skall trädet kännas”

En ledare måste fråga: Hur ser mitt inre landskap ut? Hur mår trädet och i vilken jordmån växer det? Vilka värderingar, tankar och erfarenheter formar ditt liv? Vilka röster styr dig?

Den kraftigaste rösten är den som ingen annan kan höra. Den rösten formar ditt öde, din förmåga att klara av segrar och katastrofer. Den rösten är avgörande hur du lyckas som kommunikatör och hur dina budskap når fram. Den rösten finns i ditt eget huvud!

Startpunkten i all kommunikation är inte i orden, gesterna och ditt kroppsspråk. Du kommunicerar alltid genom det sätt du tänker. ”Det du är - talar högre än det du säger”

Den ”mentala kartan” avgör hur du tolkar och förstår det som sker. Bär jag fruktan och förkastelse inom mig kommer jag alltid att reagera med attack. Har jag frid, glädje och kärlek till mänskor kommer det att sätta färg på mina reaktioner.

Samtidigt behöver vi förstå att alla mänskor har sin egen mentala karta som gör att du kommer att bli missförstådd i vissa lägen och du själv kommer att missförstå andra.

Vilka element är det som skapar din mentala karta?

Det handlar om värderingar och uppfattningar, tro och övertygelser. Att leda sig själv handlar om att förstå vad det är som styr mitt tänkande, mina ord och mina handlingar.

En integrerad person är en person som har förvärvat och konsekvent följer sin tro, övertygelse och sina värderingar – också då hon/han konfronteras av bevis på motsatsen.

Vi talar om vikten av att prioritera: Vi kommer alltid att prioritera det vi anser är nödvändigt.

Vad är värderingar?

Det är sådant man gör även när det gör ont. Värderingar är det som är viktigt i ditt liv!

Ex. Familj, Guds rike, hälsa, relationer, ekonomi, fritid.

Vi kanske behöver en värderingarnas hierarki. Vad kommer högst och vad kommer lägst.

Att leda sig själv handlar om att använda tid att förstå vad som är viktigt i mitt liv, vilka mina värderingar är och låta dem bli lokomotiv i vårt liv. Det handlar om att styras och motiveras av sina värderingar istället för att manipuleras av omgivningens förväntningar och egen vinning.

Några praktiska råd:

1. Livet är en helhet

Vi behöver inse vikten av att vaka över alla delområden

- arbete

- fritid

- ekonomi

- fysisk hälsa

- personlig utveckling - såsom nya impulser, studier, fördjupning etc.

1. Kontroll över

- klockan/tiden

- tankar

- kontakter /telefon /dator/TV

- åtaganden / engagemang

- det som styr mina motiv och drivkrafter

- det som engagerar eller irriterar mig

- hur jag kommunicerar och vilka signaler jag ger min omgivning

1. Fyll på dina emotionella bränsletankar

- relationer och vänner

- familj och samliv

- resa och vila

- läsa, studera och hämta intryck

- göra det vi tycker bäst om – även om det är trivialt

1. Ett hållbart tempo

- vi kan bli offer för vår egen inspiration och entusiasm

- vi kan bli offer för andras ambitioner och styrning tom. manipulering

1. Vaka över dina motiv och drivkrafter!

- grunden för allt är kallelsen

- min vision och dröm

- min passion och entusiasm

- min kärlek till Kristus och medmänskor.

- göra upp med mänskofruktan

-

Ledare som leder sig själv kommer alltid att vara eftertraktade och ha ett betydelsefullt inflytande.

”Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym” Ords.

Kenneth Grönroos. Vasa 30.6.2011

Temaåret 2011: ”En församling för vår stad . ..”

Ledardag 21.5.2011

1. Förstå och respektera kulturen

Evangeliet om Jesus Kristus är samma för alla, men det klär sig alltid i något språks och någon kulturs dräkt. Kulturen kan ses som en referensram med vars hjälp människan inlemmar sig själv som en del i sin egen livsmiljö och sin omgivning. Evangeliet kommer människan nära mitt i hennes livssituation när hon hör Guds tilltal på sitt eget språk och med hjälp av sin egen kulturella referensram.

För att den kristna tron skall kunna förnya människolivet bör den få påverka också kulturens djupskikt det som styr människans inställning och beteende. Växelverkan mellan tro och kultur är en komplicerad och fortgående process.

Eftersom modersmålet utgör kulturens kärna, har missionen gjort många kulturer en oersättlig tjänst genom att bidra till skapandet av ett lokalt skriftspråk Kulturen behövs inte enbart för att ta emot tron, utan också i tolkningen av tron. I missionsarbetet bör man ständigt tänka över hur tron kan finna sina naturliga kulturella uttryckssätt och former.(Citat från Missionsteologi/ Grönroos)

- - - - -

Sedan reformationen har kulturen / litteratur /musik varit en betydande bärare av det kristna budskapet. Luther tog, till mångas förskräckelse, melodier från krogar och dansställen eftersom han förstod betydelsen av att använda folkes språk och kultur för att kommunicera. Till dess hade kyrkorna använt latin i mässan varje söndag ett innehåll ”vanliga mänskor” inte kunde ta till sig bara en minoritet som var insatt i språket och musiken.. Under tidens gång har olika förnyelserörelser bl.a. pingströrelsen bidragit med musik/ språk och metoder som attraherat nya generationer. Efterhand tenderar kyrkorna dock att förlora denna närkontakt och man glider in i ett slags ”kyrkolatin”

2. Utveckla förmågan att kommunicera

Idag kämpar kyrkan (i meningen alla kyrkor) med enorma kommunikationsproblem, speciellt i Europa. Gudstjänstlokalerna har tömts i hela västvärlden. I Finland deltar ca 3% i gudstjänster en vanlig söndag.

Samtidigt utgår vi ifrån det faktum att sekulariseringen och det moderna samhället inte påverkat mänskans andliga behov och längtan. Orsaken till flykten från kyrkan har säkert flera orsaker.

En av dem är antagligen det faktum att samhällsutvecklingen och kulturen har rört sig i en accelererande takt och kyrkan i en helt annan.

Därmed har det uppstått ett kommunikationsgap som gör att kyrkorna inte talar folkets språk och kommunicerar på ett för folket relevant sätt. Detta avstånd har växt snabbt sedan 1980-talet.

Fila har under denna tid inte fångat in nya mänskor utan tvärtom har vi förlorat generationer av ”våra egna barn”. Vi står vid ett vägskäl att antingen ”bevara vårt liv” och dö eller mista något av det vi varit för att kunna göra en ”come-back” till vårt missionsuppdrag i denna stad.

Fokus flyttar från att betjäna dem som är i församlingen till att bygga en miljö där vi kan kommunicera med dem som är utanför. Allt vi gör behöver ses ur ett missiologiskt perspektiv

3. Göra uppbrott och gå från att vara exklusiv till inklusiv – en attraktiv kyrka för folket!

Jag vill försöka beskriva det som sker i Fila just nu :

I ledarskapet känner vi stor smärta över kyrkans förfall och vi har valt att bli en del av processen att i en efterkristen tid försöka återerövra förmågan att tala till vår tids mänskor och återta något av det vi förlorat under åren.

Det är detta bl.a. Pastors Akademin i Sverige utamanar och uppmuntrar till.

Vi har också inspirerats av Hillsong, som i London på några år kunna föra 10 000–tals mänskor i den här generationen till ett levande församlingsliv i en modern europeisk storstad.

Det grundas många nya församlingar runt om i västvärlden idag som talar fokets språk och som inte distanserar sig i livsstilen.

Vi vill pånytt bli missionerande och likt missionärer i alla tider lära oss språket, kulturen för att kunna nå fram med budskapet

Vi upptäcker då strax problem:

Kyrkfolket som levt sitt liv i kyrkans kultur upplever att den ”nya kulturen” inte kommunicerar och upplever att de inte längre blir betjänade. De har säkert rätt i det. Man känner att den församling man varit en del av under hela sitt liv får en annan kultur och resultatet är ett stigande främlingsskap. Dessa reaktioner finns med i kalkylerna och skall skötas på ett respektfullt sätt.

4. Mission är församlingens primäruppdrag – alltid!

Mitt eget engagemang för en förändrad församlingskultur motiverar jag enligt följande:

- min djupa sorg över att den andliga längtan inte möts på ett relevant sätt av dagens kyrkor

- församlingens uppdrag är att betjäna sina medlemmar, men först och främst är församlingens uppdrag att vara missionerande i sin egen tid.

- vi har en ny onådd generation som har rätt att höra budskapet om Jesus på ett sätt de kan identifiera sig med

- jag vill inte överlämna hela detta missionsprojekt åt nya och oerfarna församlingar med svaga materiella resurser. Jag vill själv vara med i missionsuppdraget i vår egen stad – med allt det besvär och alla de förändringar det för med sig i mitt eget liv

Kenneth Grönroos 21.5.2011

Ef.2:19 - 22

Predikan i Filadelfiakyrkan den 27.3.2011

Vi lever i en tid då privatreligiositet är trend. Men Guds kallelse till sina barn är att gå samman för att tillsammans bilda något som är större än vi själva - kyrkan / församlingen.

Kristi kropp - en förunderlig sammanslutning som kan öppna himlens fönster över oss och öppna dörrar för nya mänskor in i Guds rike. Guds dröm om församlingen är att den skall vara en himmelens port.

Du är inbjuden att bli en del av något större än man själv, en välsignelse &  ett livsäventyr.

Paulus tror på kyrkan … han  talar ut sin tro i Efesierbrevet.

Ef.3:20  ….han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka… hans  är härligheten genom kyrkan och genom Jesus Kristus i alla släktled i evigheters evigheter amen.

Paulus tror på kyrkan  och dess  potential att återspegla Kristus

Varför?

Gud har valt att bli synlig och förkroppsligad genom oss. Att börja tro på detta kommer att förändra hela vårt liv och våra prioriteringar. Vi är kallade för ett jättesyfte

Vår samtids mänskor har ingen annan synlig bild av Jesus än kyrkan.  Hurudan är den bilden?

Är den bra? Dålig?

Vad skulle Jesus göra i dagens Helsingfors? Det är vår mest centrala fråga?

Egentligen är vi inte kallade att göra något annat.

Jesus: ”Jag har kommit för att uppsöka  o frälsa det som är förlorat”

Vad som sker just nu är att kyrkor över hela världen genomgår en slags metamorfos - pånytfödelse -  då man i bön och processer söker sig tillbaks till sitt primäruppdrag - att vara Kristi kropp

Det innebär att vi konkretiserar och representera det stora Budskapet, den stora  kärleken och den enorma kraften i evangelium.

Jag tror på en kyrka som öppnar dörrar för mänskor som är fångade av  negativa omständigheter, som ger glädje, liv och perspektiv.

Jag tror på en församling som kopplar samman mänskor med Honom som ger mening och betydelse åt livet.

Vi är i en process som förhoppningsvis skall föra oss närmare  och närmare vårt primära uppdrag - att ge  mänskor nycklar till ett nytt liv.

Mänskor är besvikna på betoningarna och framtoningen inom kyrkorna idag - men jag är övertygad om att ett livsbejakande, relevant och fungerande kristet liv kommer att tas emot med öppna armar i vår stad.

Hur såg Jesu primära uppdrag ut på Jorden?

Några citat från evangelierna ger oss en antydan:

- Matt.4:18  Han kallar  på vanliga mänskor mitt i deras vardag han sa till dem: ”Följ mig…jag skall göra er till mänskofiskare.”.

- Matt 4:23  ”Han vandrade omkring  i hela Gallileen och undervisade, förkunnade och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket”

- Matt 20:26 - 28 Han såg sig som tjänare:

Ni vet att härskaprna är herrar  över sina folk och att furstarna har makten  över folken. Men så är det inte hos er Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen  har  kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

-Mk.2:16 ”När de skriftlärda såg att han åt med syndare o tullindrivare sade de till hans lärjungar:Äter han  med sybndare  och tullindrivare?

Jesus hörde det  och sade<: Det  är inte de friska som behöver  läkare utan de de sjuka. Jag har inte  kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare..”

Jesus var inte  på en missionsresa han var mission -Jag tror vi är på väg att gå  från den slutna religiösa ringen till att bli missionärer  i vår egen stad och vår egen kultur. Vi skall liksom Jesus beröra dem som behöver liv och förvandling.

Vi är hans kropp!

Frälsningsarméns avgående general John Gowans sammanfattar FA:s uppdrag: Frälsa själar, få helgon att växa  och betjäna en lidanden mänsklighet”

Erwin Mc Manus säger rannsakande i sin bok ”Skulle inte vi förändra världen?

Sanningen är att om kyrkorna väntar  för länge att dö FRÅN sig själva så kommer följden bli att de  kommer att dö FÖR sig själva.”

Joh.12:23 : Om inte vetekornet faller  i jorden o dör  kommer det att bli et ensamt  korn, men  om det dör kommer det att ge rik skörd.”

Vår framtid  ligger inte  i någon slags konservering utan det är INVESTERING det handlar om…

Stuart Murrey: Church after Christendom (bok)  Här lägger författaren fram några kännetecken på hur framtidens kyrka kan beröra sin tid  och sin kultur.

1. En jordnära andlighet där mänskor kan möta Gud - på riktigt!

2. Autentisk vänskap och äkta relationer i en  frisk/ hälsosam andlig  miljö

3. Djup övertygelse med  öppenhet för tvivel och frågor

4. En miljö som uppmuntrar öppenhet och tankeskärpa  och är enusiasmerande och  engagerande. Detta kombinderat med en modern kultur

5. Stimulerar utveckling av troslivet under alla livsskeden

Vi tror på kyrkan - Gud tror  på den!

Men Europa behöver en reformation - betyder att kyrkan omformas så de kan fungera för sitt syfte.

(Reformation kommer från latinets reformatio som betyder “återge något dess ursprungliga form”, ’förnya’ eller ’ge ny form’).

Kenneth

Kenneth Grönroos

Introduktion till missionens teologi

Föredrag under missionens utvecklingsdag i Sibbo den 16.2. 2011

————————————————————-

Mission är ett laddat ord - för en del har ordet på grund av kyrkohistorien en negativ klang.

På 1500-talet bedrev spanska och portugisiska conquistadorer mission i form av en samverkan mellan kungatronen och kyrkan. En ohelig allians mellan kungar som roffar åt sig land och en kyrka som roffar åt sig själar. Mission och kolonialism gick ofta under flera hundra år hand i hand.

En annan sak missionens kritiker hänvisar till är att mission inte respekterar den inhemska kulturen - att den förstörs och ersätts av något främmande.( Andrew Kirk: Vad är mission)

Det finns också en negativ syn på mission inom kyrkorna som utgår från att mission enbart är en lydnadshandling. Man har talat om missionsbefallningen (Matt.28) Detta synsätt har visserligen sitt berättigande, men gör att man lätt ser mission som en plikt eller en börda istället för en glädje och förmån. Därmed missar man något väsentligt i begreppet i mission

Den kristna församlingens mission började i själva verket med en ”glädjeexplosion” skriver Leslie Newbigin i sin bok ”Den stora utmaningen”.

”Nyheten om den förkastade och korsfäste Jesus lever är någonting som omöjligt kan hemlighållas - det måste berättas. Vem skulle kunna tiga om ett sådant faktum?

Man söker förgäves i Paulusbreven efter en antydan om att han vädjar till sina läsare om att engagera sig i mision. För honom var det otänkbart att hålla tyst om sina upplevelser ”Ve mig om jag inte förkunnar evangelium” (1Kor.9:16) Men ingenstans finner vi att han säger att det är en plikt att missionera…” (Lesslie Newbigin)

Sakta man säkert håller det ordet mission på att befrias från de gamla historiska belastningarna.

Likaså förändras synsättet att mission går enbart i en riktning. Istället får ordet en ny dimension och beskriver kyrkans kallelse att på alla platser överallt i samhället vara en del av Guds mission i världen. Det handlar om att överallt etablera Guds rike både i ett sekulariserat hemland och långt borta.

” Missionsgränser går överallt i världen. Det är en gränslinje som skiljer tro från otro. Det är den osynliga linje som skär igenom alla gränser och som ställer den världsvida kyrkan inför dess främsta missionsutmaning” (R.K Orchard Witness in Six Continents: Records of the CWME)

Guds mission i världen

Den hållbara grunden för missionsarbetet består i Guds egen frälsande aktivitet. ”Ty så älskade Gud världen att han sände sin enfödde son…”(Joh.3:16)

Det är Guds mission!

”Mission (latin missio) har ursprungsbetydelserna “sändning, beskickning, uppdrag, kall, kallelse”

”Det centrala begrepp som används allmänt inom missionteologin idag är, Guds mission,latin: (Missio Dei) Begreppet hjälper oss att förstå att missionens rötter ligger i gemenskapen och kärleken mellan personerna i den heliga Treenigheten. Grunden för missionen finns i det som Gud är i sig själv och hur Fadern sände Sonen och den heliga Anden till världen (Joh. 17:18).

Till denna Treenighetens egen aktivitet inbjöd Jesus sina efterföljare när han sade: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh. 20:21).

Även om vi människor och kyrkan anförtrotts ett stort ansvar är det i sista hand Gud själv som på sitt eget sätt för missionen till sitt mål. Missionen är Guds mission.

Guds mission drivs av kärlek.

Som Skaparen och den Allsmäktige skapar Gud ständigt nytt och upprätthåller livet i sin skapelse. Men Gud har uppenbarat sin frälsande kärlek endast i Kristus. I Johannesevangeliet skildrar Jesus Faderns och Sonens oskiljbara gemenskap när han säger ”jag och Fadern är ett” (Joh. 10:30). För de tvivlande lärjungarna försäkrade Jesus:

”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh. 14:9). Missionen har alltid varit starkt Kristuscentrerad i det att den överallt har fört människor till delaktighet av Kristi kors och uppståndelse.

Guds mission är ”powered by ” den helige Ande.

Den helige Ande har utsänts att förklara Kristus. Som Kristi Ande förklarar han försoningens och uppståndelsens verklighet.

Som Pingstens Ande är den heliga Anden den egentliga kraft som sätter missionen och dess ledare i rörelse.

Anden bereder också jordmånen för mottagandet av Kristus, leder fram till honom och svarar i sista hand för fullföljandet av hela missionsuppdraget.

Guds mission är ett uttryck för Guds rike

Kristus har gett missionsuppgiften till sin kyrka och dess medlemmar. Även om den kristna kyrkan är nödvändig i Guds frälsningshistoria, är den dock inget självändamål. Det egentliga målet är Guds rike, vars tillkomst kyrkan har satts att bereda.

Guds mission ger kyrkan en eskatologisk dimension. Mission är en eskatologisk aktivitet, vars mål är Kristi andra tillkommelse och Guds rikes ankomst i fullhet. Man beaktar på ett riktigt sätt frågor gällande rättvisa, skapelsens förnyelse och ekologin, när dessa betraktas ur Gudsrikets perspektiv. Som eskatologisk aktivitet har missionen kallats att bereda jordmånen för Guds rikes fullkomliga ankomst.

Rom.8:19 - 26 ”...med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaver under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får…”

Guds Mission - en del av kyrkans och den kristnes identitet

Den kristna missionen fick sin början, när den utlovade heliga Anden gavs till lärjungarna för att dessa skulle vittna om Kristus. (Apg.1:8). Apostlagärningarna kan anses vara den första missionshistorien då den skildrar den kristna trons utbredning under apostlatiden.I kapitel efter kapitel vidgas cirkeln för den första församlingens mission. Apg.10 berättar om Petrus syn om de orena djuren och uppmaningen att slakta och äta. Här går nyckeln i låset för en vidgad missionsvision.

Men det är värt att minnas att missionens rötter sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än till apostlarna. I själva verket blir de synliga i Guds frälsande verksamhet allt ifrån skapelsen.

Kyrkan/församlingen (ekklesia - ek-kaleo, kalla åt sidan) är i enlighet med sitt namn kallad ut ur världen. Lausannedeklarationen från 1974 uttrycker det såhär:

Gud har kallat ett folk åt sig själv ut ur världen och sänder sitt folk tillbaka in i världen för att vara hans tjänare och vittnen, för att utbreda hans rike, uppbygga Kristi kropp och förhärliga hans namn.

Församlingen lever i växelverkan mellan kallelsen från världen och sändning tillbaka till världen. Missionen är inte enbart en aktivitet för att sprida evangeliet, utan den är en central del av kyrkans identitet och självuppfattning.

I FSPM:S linjer beskrivs detta enligt följande:

Missionen har sitt ursprung i Guds gränslösa kärlek till sin skapelse och till människan i synnerhet. Guds kärlek är ett begrepp som endast kan förstås och få sin innebörd i handling. Denna Guds kärlek kommer till uttryck i Kristi människoblivande, i hans liv, död och uppståndelse till försoning för hela världen (Joh 3:16). Detta “försoningens ämbete” som berör hela människan har givits till församlingen (kyrkan).”Församlingen, i egenskap av Kristi kropp, är till sin natur missionerande i så hög grad att om hon upphör att vara det har hon inte bara misslyckats i sitt uppdrag - hon har upphört att vara församling (kyrka). (Andrew Kirk)

När kyrkan finner sina rötter och sitt väsen innebär det att hon på nytt upptäcker missionen.

Missionen förklarar också den enskilde kristnes identitet. Den kristnes liv präglas av tvådimensionaliteten: han/hon lever i världen men inte av världen. (Joh.17).Den kristnes identitet konstitueras av tron samt av mötet mellan tron och den omgivande världen. Den kristne är alltid redo att dela sin tro med andra.

Guds Mission är holistisk

”Hela evangeliet till hela människan i hela världen”

Uttrycket ovan är hämtat från Lausannedeklarationen och utmanar till en holsitisk syn på missionsarbetet.

Att evangeliet hade en förnyande effekt på hela livet var någonting självklart för de första kristna. De upplevde sig ha fått ett nytt liv i gåva, ett liv som revolutionerade deras tänkande och deras livsstil. Trons nya verklighet var för dem en och odelad.

Missionsteologin har på 1900-talet lyft fram evangeliets holistiska karaktär. Den ”sociala kristendomen” som talar för en förnyelse av samhället och ”väckelsekristendomen” som betonar evangelisationen har ibland ställts mot varandra. Detta föråldrade motsatsförhållande har sina rötter i upplysningsfilosofin. Den kom på ett onaturligt sätt åtskilja de fakta som går att verifiera naturvetenskapligt samt de subjektiva värdena och de religiösa åskådningarna. Här kan den afrikanska holistiska livsuppfattningen och kollektiviteten hjälpa de västerländska kyrkorna att se livet som en enda helhet.

Bibeln känner inte till en konstlad indelning i andliga och världsliga behov. Jesu liknelser och hans exempel skildrar trons verkan i människans liv. Skildringen om Kristi domstol enligt Matteusevangeliets 25 kapitel är mäktig: människorna döms för försummelsernas och kärlekslöshetens skull. Liknelsen om den barmhärtige samariern väcker frågan om äktheten i tron. Berättelsen om hur Jesus botade den sjuke på sabbaten (Matt. 12:10-14, Luk. 13:10-17) påminner om hur frälsningen ofta spränger människornas trånga religiösa mönster.

Hela människolivet är föremål för Guds frälsande och helande aktivitet. Den gode Guden som Skaparen, Återlösaren och Livgivaren innesluter människan i sin kärlek och hjälper henne att helas som människa redan här i tiden.

Ord och gärning hör samman. Jesu programförklaring (Luk. 4:16-20) visar hur det frigörande evangeliet möter människan med alla hennes problem. Jesus bedyrar att han kommit för att förkunna ett gott budskap för de fattiga, förkunna frihet för de fångna, syn för de blinda och att ge de förtryckta frihet.

Guds kärlek i Kristus tar människans hela livssituation på allvar med all dess smärta och söndrighet.

Guds mission är ”överkulturell” - inte fångad i en speciell kultur

Evangeliet om Jesus Kristus är samma för alla, men det klär sig alltid i något språks och någon kulturs dräkt. Kulturen kan ses som en referensram med vars hjälp människan inlemmar sig själv som en del i sin egen livsmiljö och sin omgivning. Evangeliet kommer människan nära mitt i hennes livssituation när hon hör Guds tilltal på sitt eget språk och med hjälp av sin egen kulturella referensram.

För att den kristna tron skall kunna förnya människolivet bör den få påverka också kulturens djupskikt det som styr människans inställning och beteende. Växelverkan mellan tro och kultur är en komplicerad och fortgående process.

Eftersom modersmålet utgör kulturens kärna, har missionen gjort många kulturer en oersättlig tjänst genom att bidra till skapandet av ett lokalt skriftspråk.

Kulturen behövs inte enbart för att ta emot tron, utan också i tolkningen av tron. I missionsarbetet bör man ständigt tänka över hur tron kan finna sina naturliga kulturella uttryckssätt och former.

Kulturen som ett mänskligt system är ändå aldrig fullkomlig eller felfri, utan samtidigt på många sätt begränsad. Synden har utsträckt sin påverkan också till kulturen. Varje kultur har sin mörka sida, vilken de som lever mitt uppe i den kulturen har svårt att se. Därför behöver kyrkan alltid ha en kritiskt distans utifrån sin egen kulturoch sina egna värderingar.

Guds mission i en värld med snabb förändring:

I en kort snabböversikt av centrala begrepp inom missionsteologin har vi inte berört stora och omvälvande megatrender som kommer att påverka vårt missionsarbete i framtiden. För vidare reflektion vill jag dock nämna Erwin Mc Manus som i sin bok Skulle vi inte förändra världen visar på 7 faktorer som skapar friktion och spänningar för dagens kyrkor, men också utmanar oss och kan ge draghjälp

Här är de globala trender han ser:

1. Radikala omflyttningar - en global rörlighet och radikala folkförflyttningar.

2.Urbaniseringen - 1950 fanns det sju städer med över 5 miljoner invånare, idag:70

3. Befolkningsexplosionen - trängsel, ensamhet och sönderslagna sociala ramar.

4. Teknologisk revolution - sociala medier slår igenom och får följder

5. Informationsexplosionen - på gott och ont.

6. Den globala mosaiken - världar och kulturer kolliderar. Hyperpluralism

7. En ny andlighet är en möjlighet men också en risk för kristen synkretism

Slutord:

De finlandssvenska pingstförsamlingarnas mission (FSPM) grundar sig på det uppdrag Jesus Kristus gett sina lärjungar för alla tider (Matt 28:18-20; Joh 17:18; 18:21) Vi har tagit emot uppdraget att i den helige Andes kraft predika evangeliet till alla folk och uttrycka Guds kärlek i konkret handling.

Evangeliet – som vi uppfattar det – gäller hela människan. Det innebär att missionsarbetet inte enbart möter de andliga behoven utan även de materiella och sociala (behoven) för att lindra nöden i världen. Övertygelsen om evangeliets förvandlande kraft och att människan går evigt förlorad utan Kristus är missionens drivkraft. Kristi kärlek driver (tvingar) oss! (2Kor.5:14 enligt Folk.bib. eller …lämnar mig inget val./Bib.2000…. tvingar/1917)

Litteratur och källor:

1. Andrew Kirk: Vad mission? En teologisk undersökning, Libris 2003

2.Lesslie Newbigin:Den stora utmaningen - kristen tro i ett pluralistiskt samhälle

Libris 1993

3.Lausannedeklarationen 1974, Lausanne Committee for World Evangelization

4.Manilamanifestet 1989, Lausanne Committee for World Evangelization

5.En gemensam tro - en gemensam uppgift, Finska missionssällskapets teologiska principer och riktlinjer för samarbete

6. FSPM:s riktlinjer, 2007

7. Erwin Mc Manus: Skulle vi inte förändra världen, Libris, 2006

Frågor att samtala om:

Hur kan missionsbegreppet befrias från sina belastningar i våra kyrkor?

Kulturen och evangeliet - hur hanterar vi dessa storheter hemma och på missionsfälten

VISIONSDAGEN den 30 januari 2011

Har ägnat en hel del tankemöda på hur kyrkans framtid skall bli utgående från det vi ser idag. Jag tänker på utvecklingen inom den lutherska kyrkan, frikyrkan och vår egen församling.Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan… En sak är klar – vi kan inte fortsätta såhär. Det krävs förändringar för att vända på trenden. Förändringar för med sig smärta … men föder något nytt och hoppfullt. Många församlngar har börjat resan – vi har också gjort det.

Vi har kallat denna söndag Visionsdag. Vi tror det är viktigt att se bilderna - och att ha en gemensam bild av framtiden.

Det vi ser påverkar våra beslut och prioriteringar som enskilda och grupp.

Visionen både vidgar och begränsar - vi ser vad vi skall göra men också det som inte hör till vårt uppdrag.

De bilder vi ser påverkar våra förväntningar på församlingen - olika förväntningar beror på att vi har olika bilder av vad vi tror är församlingens syfte.

Jag vill idag ännu en gång göra avstamp för min predikan från tavlan på cafévåningen:

Bilden med Jesus och den samariska kvinnan hämtar sin inspiration från Joh.4. Den bilden har helt enkelt placerat sig centralt i vår kyrka.Jag tror den vill hjälpa oss att fånga visionen för vår församling

Hela denna starka och gripande berättelse tror jag är en del av vår dröm och det jag tror vi vill vara.

Jesus var på väg från det religiösa Jerusalem hem till Gallilén. Men det står att han MÅSTE ta vägen genom Samaria. Den rutten var kontroversiell och man brukade inte gå den vägen.

Samaria var för judarna problematisk - det fanns en osynlig men påtaglig gräns mellan samrierna och judarna. Det fanns historiska, kulturella, religiösa och etniska olikheter som gjorde att man undvek varandra.

Men Jesus MÅSTE ta vägen just genom Samaria. Han var inte fångad av konventionen och mänskors omdömen - han sprängde cirkeln. Och vi vet att han i staden mötte så mycket andlig törst och längtan.

Visst är detta en viktig bild för oss som vill vara Kristi kropp. Det finns ett måste som går före alla andra måsten. Vi skall följa Jesus - gå över gränser och spränga osynliga barriärer för att om möjligt komma i kontakt med vår tids andliga hungersnöd.

Jesus låter den andliga längtan hos en vilsen och övergiven kvinna styra in honom på nya vägar. Det som var otänkbart för fariseerna och den religiösa kulturen i landet - det gjorde Jesus. Det var inte så man brukade göra - men det var rätt utgående från Jesu prioriteringar.

Han hade ingen institution att värna och skydda. Han var i rörelse för att uppsöka och rädda mänskor.

När en kyrka blir en en institution har den intressen, kultur och former att bevara. När en kyrka är missionerande är den ständigt i rörelse, redo att spränga gränser för att fylla sitt missionsuppdrag.

Jag hoppas vi är en missionsrörelse mer än en institution.

När lärjungarna kommer ut till honom och stressar med maten är Jesus så mätt av mötet med en sökande mänska och då han ser mänskor vandra ut ur staden för att se och höra honom säger han: Min mat är att göra dens vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Det finns en mättnad, tillfredsställelse och glädje att göra det vi skall göra. Det skulle bli mera glädje i kyrkorna om vi gjorde det vi skall göra. I Lk 15:7 säger JK: Det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än av 99 rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Jesus var så mätt och tillfreds med att ge mänskor det levande vattnet - det finns ingenting som som så kan ge det kristna livet tillfredsställelse som att vi är involverade i att vinna mänskor. Så många kristna lever ett meningslöst kristet liv - så ofta erbjuder vi gemenskap utan ett syfte. En sådan gemenskap kan inte hålla i längden.

Jesus fortsätter:

Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden. Men, se jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in sin frukt till evigt liv så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.

Ni säger: Kanske inte riktigt vår stil…

Kanske inte riktigt vår kultur. Inte riktigt vår andlighet.. Inte riktigt vår livsstil.

Jesus tänkte inte så - han mötte henne där hon var - mitt i det som var hennes liv, trasighet och vilsenhet.

Den bilden - tror jag är viktig för oss att ha med oss från denhär visionsdagen!

Under ledardagen den 4 dec. samtalade vi om detta och vi var överens om att varje generation måste erövra ett mandat och en vision och förstå vad vi är till för som kyrka. Församlingen lever i ett slags spänningsfält mellan gemenskap och expansion. Församlingen är delaktighet - värme - omsorg om varandra - eller hur?

Men församlingen är kallad att också vara Guds Armé som är expansiv och erövrande och intar nya områden för Guds rike. Vi är inte här för vår egen skull - vi är kallade att ge hans kärlek till mänskorna.

Alla kyrkor - också vår - står inför krävande utmaningar idag:

Avståndet mellan kyrkfolket och vår stads invånare har växt oerhört snabbt under de senaste 40 åren. Kulturen i samhället rör sig i en takt och kyrkorna i en annan. På detta sätt uppstår det avstånd och gränser. De här klyftorna blir allt svårare att överbrygga. Världen förändrats oerhört snabbt och kykan behöver acklimatisera sig till en tillvaro av förändring. Detta för att inte förlora kontakten till den värld man är kallad att betjäna. Erwin Mc Manus Skulle vi inte förändra världen? ”Det enda som kan fylla kyrkorna från generation till generation är att hon lever och dör och föds på nytt igen och igen.

Något i den helige Ande svänger just nu - i riktning mot en större medvetenhet om att vara en kyrka för världen och inte enbart för sina medlemmar. Vi har haft många förnyelser som varit inomkyrkliga förnyelser. De har varit viktiga för oss personligen och som kyrkor men dessa rörelser/förnyelser har inte berört vår samtid och den breda massan mänskor.

Vi i kyrkorna ville att mänskorna skulle komma till oss - vi blev besvikna på dem för att de inte ville komma. I vårt land uppger gallup-undersökningar att ca 70% ber regelbundet men bara ca 2% besöker en kyrka en ordinär söndag.

Orsaken - i alltför många fall - är att många testade kyrkan men gick besvikna och hungriga bort. En kyrka som förlorat sin andliga trovärdighet kommer inte att bestå. ..

Men nu är tid för oss att vända tillbaka tilll vårt uppdrag - att försöka vara en kyrka för dem som inte känner Jesus. Vi är kallade att bli missionärer i ett land som är genomsekulariserat och som är gudlöst. Gud älskar världen och mänskorna i stora syndiga städer.

Låt oss se bilden - visionen - hur Jesus spränger cirklarna och gör det ingen annan vågade eller ville. För att rädda en mänska och ge en stad budskapet om kraften som kan förvandla liv.

En församling för vår stad . . .Jag hoppas vi alla kan smittas av drömmen att bryta den andliga isoleringen och finna språk och kultur som bygger broar ut till mänskorna.

Den helige Ande gavs oss aldrig som ett njutningsmedel utan som kraft att bli Jesu vittnen – att bli som han och utbreda Guds rike. Jag tror på en ny andeutgjutelse – en ny pingst som för kyrkfolket ut till mänskorna för att frimodigt och autentiskt berätta om hur deras liv blev förvandlat.

Kenneth Grönroos 30 jan.2011

”

Julbön 2010 / Kenneth Grönroos

Julen och vintersolståndet sammanfaller. Långt före kristendomen kom till vårt land firades den här tiden midvinterfest - budskapet då var att nu vänder det.- nu blir det inte mörkare längre - solen återvänder med liv och värme.
När den kristna julen kom med budskapet om världens ljus fick denhär högtiden en helt ny dimension. Mörkret skall vika - ljuset har kommit in i världen.
Nu vänder det! Det blir ljusare - det blir bättre. Kristen tro har ett budskap om hopp. Vi tror inte på mörkret vi tror på ljuset - vi tror inte på dödens seger - vi tror på livet. Vi blir inte kvar i gårdagen vi sträcker oss framåt.
Bibeltext:Matt.1: 19 - 23
Låt mig några minuter reflektera över namnet Emmanuel -
1. Emmanuel - Gud med oss!
Jesus kom till Jorden för att uppenbara vem Gud är - inte på ett teologiskt och teoretiskt sätt utan i ett vanligt mänskoliv.
Gud ville komma nära - inte på avstånd missnöjd betrakta mänskligheten. .Han ville identifiera sig med oss, bli mänska och dela våra liv.
Vår vardag - våra realiteter - vår glädje och sorg.

Tänker på berättelsen i Mk.4:37 där Jesus är tillsammans med sina lärjungar i båten. De blev mycket rädda. ”Ser du inte vi går under!” ropar de. Det fantastiska är att Jesus var med i båten - också då det stormar och vinden ligger emot.
”Du skall ge honom namnet Emmanuel - Gud med oss!
2. Emmanuel - Gud är FÖR oss
Religion är ofta krävande - den vänder sig ofta mot mänskan med krav och förväntningar.
Alltför ofta har även den kristna tron fyllts med religionens tunga bud och krav. Men berättelserna om Gud - uppenbarad i Jesus Kristus är en berättelse om att han är för oss.
Han är på din sida ; han är för dig.
-Det finns ingen som inte Jesus kan röra vid.
-Det finns inga platser han inte kan gå till
-Det finns inga livsområden där inte han skulle passa.
Han var inte de religiösa miljöernas man. Han rörde sig på vägar, arbetsplatser, hem, gator och torg. Det var där han fanns med ljus och liv!
Han gick gärna hem till den rike Sackeus som skaffat sig stor rikedom med hjälp av grå ekonomi men hans värderingar och handlingar förändrades!
Han satt ner med den unga kvinnan i Samaria vars liv och sexualitet trasslat till sig.
Han kom till mannen som varit kronisk sjuk i 38 år vid Betesda dammen. Helade honom och gav honom en ny och annorlunda framtid
Han kom inte mot dem utan han ställde sig med dem. Han var för dem och hjälpte dem ut ur sina återvändsgränder.
3. Emmanuel - Gud i oss
Tänk att Guds Son växte och utvecklades under nio månader i Marias kropp. Den kristna tron är så kroppslig och påtagligt närvarande i det mänskliga livet. Inkarnation (in =i ; carne=kött) är den teologiska termen för Jesu människoblivande. Gud vill inte finnas utanför oss eller som en tanke eller id i vår hjärna. Ett av den mest centrala teman i NT är att Gud vill ta sin boning i oss och påverka hela vårt liv. Men har vi rum för honom?
Josef och Maria hade problem med härbärget - de sökte och sökte för att få husrum.
En del av julberättelsens dramatik är just hemlösheten. Gud kommer till oss och vi har så svårt att skapa utrymme för honom. Vår tids andliga fattigdom handlar just om detta - vi har svårt att ge rum för Gud i våra liv. Ändå är vi - enligt Bibeln - tempel för den helige Ande - vi har förmånen att vara Guds bostad. I Upp 3:20 läser vi:
”Se jag står vid dörren och klappar om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom o äta med honom och han med mig.”
Detta julens mysterium blir inte en verklighet utanför dig- bara då det blir en verklighet inom dig själv. När du öppnar ditt liv och ditt hjärta för honom