Samtidsorientering är ett viktigt läroämne för varje församlingsledning.
Hur tänker de mänskor vi arbetar för och på vilket sätt kan vi vinna deras förtroende och respekt? Hur möter vi vårt närsamhälles behov? Hur kommunicerar vi? Förstår de oss och hör vi vad de säger? Förstår vi språket? Hur vinner vi deras förtroenden som vi vill nå?
En del av de kristna väckelserörelserna självbild har varit ett de-och-vi- perspektiv. Man har sett sig som en “mot-kultur” till modern kultur och livsstil. I extrema fall har det som “marknadsfördes” som helgelse lett till sekterism och en isolerande världsfrånvändhet.
Vill vi gå Kristi och den unga kyrkans väg är jag inte säker på att vi så snabbt skall angripa och distansera oss från modern kultur. Postmodernism är den kristna trons fiende lika lite som andra kulturer är det. Kristen tro har överlevt i de mest skiftande kulturer. Församlingens uppdrag har kunnat genomföras i hellenistisk, ateistisk och kommunistisk kultur liksom i det västerländska industrisamhället. Just nu kan jag se att kyrkorna på olika sätt söker sin form och sin framtoning i en postmodern kontext.
Faktum är att dagens västerlänningar lever i en post-kristen tid, i en kultur som mer eller mindre helt saknar kontakt med kulturen inom kyrkan.
Vi lever i en ny verksamhetsverklighet:Vi är i lika hög grad missionärer i vår egen kultur som vi för 70 år sedan var i Afrika och Asien.
Eller är det för att citera ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams så att
“det inte är kyrkan som har en mission utan missionens Gud som har en kyrka
Det pågår de facto en reformation av vårt tankesätt om vad det innebär att vara kyrka - bygga församling. Det ser ut som om mycket av kyrkligt liv har kommit till en återvändsgränd. Antingen tar allt slut - eller så stannar vi upp och frågar: Vad är vårt syfte - varför finns vi till?
Rick Warrens bok The Purpose-driven Church har inspirerat många. Han säger bl.a:
Absolut ingenting annat kan uppliva en missmodig och desillusionerad kyrka snabbare än att hon återupptäcker sitt egentliga syfte - det kommer att påverka vad vi gör och vad vi inte kommer att använda resurser för.
Några ord om Post-modernism
Kort sagt är post-modernism tiden efter modernismen.
Postmodernismen vänder sig ifrån tanken på att det finns fasta värden, absoluta sanningar och kritiserar därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.
Vad är modernism?
Det vi kallar modernism har sina rötter i den sk. upplysningen (T.ex. Voltaire 1694-1778) där man entusiastiskt anammade förhoppningen att vetenskapen är den yttersta sanningen och ger svar på alla frågor och löser alla problem.
Humanism, kommunism, nazism och andra ”ismer” har under 1800 och 1900-talen självsäkert marscherat fram på scenen och gjort anspråk på att ha nycklar till mänsklighetens problem. Tron på förnuftet, arbetet och den ”goda mänskan” har varit fundamentet för denna livssyn. I den andan har utbildningssystemen byggts i våra länder och skapat goda ramar för utbildning och kunskapsinhämtning.
Darwins teori var en viktig byggsten i det modernistiska bygget. Gud behövdes inte längre ens för Skapelsen… Den kristna trons övernaturliga dimension hänförts till kategorin ”vidskepelse” Den kristna moralen har ofta betraktats som hämningar som behöver brytas.
I slutet av 1900-talet hände något intressant. Från den hurtfriska modernistiska optimismen rörde sig speciellt ungdomskulturen mot en allt mer pessimistisk och likgiltig livssyn
Tron på att vetenskapen skall lösa alla problem ersattes med rädsla för vad den teknologiska utvecklingen kan ställa till med (kärnkraft och vapen).Krig och onska naggade också tron på ”den goda mänskan” i kanterna. Skeptisim för de traditionella institutionerna ( kyrka, politiska partier och andra organisationer) ersattes med “en-saks-rörelser”. Katastrofscenarier skapade ångest och likgiltighet. Olika subkulturer växte fram, drogkulturen frodades och i många fall ledde till ett hejdlöst partyliv.
Några kännetecken på det post-moderna tänkandet
1. Relationer viktigare än autoriteter
Under jordbrukseran stod den tidens auktoriteterför sanningen: Det var ofta prästen, läraren, klockaren och patronen…
Sedan kom industrisamhället: Sanningen blev de vetenskapliga fakta som presenterades och dessa tillsammans med tron på teknologin tog de gamla auktoriteternas plats.
Det är idag i första hand inte auktoriteter, inte logiska argument som gäller utan relationerna..
Den här generationen frågar inte - vad är sant - utan var hör jag hemma??
Sanningen blir något som fungerar i praktiken – postmoderna mänskor är extremt pragmatiska och det innebär att det som betyder är att budskapet framförs av en person man har förtroede för och i en förpackning man kan identifiera sig med…
2.Skeptisk mot sanningsanspråk
Frågan vad som är sanning intresserar inte på samma sätt som tidigare generationer! Man tvivlar på traditionella påverkningsmetoder utan väljer andra kanaler. Överlag finns ett svikande intresse för övergripande frågor - istället kommer det egna välbefinnande i fokus, vad känns bra och ”vad är rätt för mig”.
Man är van att leva i ett spänningsfält mellan olika synsätt - paradoxer stressar inte. Man får i dagens digitala värld enorma mängder info från olika källor. Den fragmentariska informationen i sin tur kan bidra till att livet och handlingsmöster blir experimentiell och saknar den röda tråden!
I den postmoderna kulturen möter vi irritation av vetenskapsmän, kyrkor och andra ”världsförbättrare” som påstår sig ha alla svar. Särskilt svårt blir det att hantera den traditionella kristna tron som menar att ”Jesus är vägen sanningen och livet”.Den postmoderna trosbekännelsen är: ”Jag hör till kyrkan men tror på mitt eget sätt”.
Tolerans och pluralism är nyckelord idagens samhällsklimat.
Postmodernismen tror inte på en väg - utan på det ”som känns bäst för mig”
3. Inga sammanhållande berättelser
Den postmoderna eran karaktäriseras av att man avskaffat alla sammanhållande berättelser (the Great Narratives) och andra stora berättelser som hjälper oss att förstå världen och oss själva i ett större perspektiv. Den postmoderna världsbilden är fragmentarisk. Korta projekt hellre än att ”binda” sig för lång tid framåt. Man bryter gärna upp från en kultur och går till en annan.
3. Mediaberoende, information och underhållning
Den postmoderna eran är extremt medieberoende.Vi har ett enormt behov att vara on-line hela tiden.Världen har blivit en enda by.
Massproducerad underhållning ger mänskor identifikationsobjekt.
Även nyhetsflödet blir mer och mer underhållande.
Njutning och sinnesstimulering ersätter tänkande och helhetsförståelse.
Ord och fakta får ofta stå tillbaka till förmån för bilder.
4.Individualism
Satsar på självförverkligande och vill skaka av sig allt som kan hota mitt självförverkligande.
(60% ensamboende i Helsingfors centrum).Framhåller friheten att leva efter egna val - att inte bli beroende av kollektiv Individualismen har påverkat synen på familjen och församlingen. För många är inte frågan om vad som är rätt och fel relevant utan friheten att själv få välja. Individualism är en dock livsstil som fungerar enbart i rika länder.
Den kristna församlingen bygger på tanken om kollektiv - familj - gemenskap -trohet
och långsiktighet. Därför är familjen och församlingsinstitutionen under attack.
5. Att synas . . . är att finnas till
Popstjärnor, programvärldar allt som syns i TV eller YouTube är viktigt.
Många vill bli artister eller programvärdar istället för vårdare inom långvården.
Arbetet har förlorat sin roll som livsstil - blir mer och mer instrumentiell dvs. det finansierar fritiden
6. Hedonism & konsumtion
Hedonism är njutningslystnad - att söka lycka och tillfredsställelse här och nu. Det är svårt för många att utstå väntan eller obehag för att nå fram till något bättre.
Resebyråer säljer allt förre resor och mera UPPLEVELSER.
Det kristna livet handlar om att göra ett beslut och göra en resa.
Ibland måste vi igenom erfarenheter som inte är behagliga för att uppnå något stort och värdefullt.
Den moderna mänskans lever av konsumtion och blir till genom densamma.
Stora köpcentrum liknar ofta katedraler som innesluter ”homo consumens” och ger tillfredsställelse, tröst och identitet. Att köpa ger också omväxling och självförverkligande.
7. Urbaniseringen
Media har allt mer likformat kulturen - de flesta ungdomar har en mer eller mindre urban kultur oberoende var de bor. (Europa/Asien /Afrika)
Pluralismen/mångfalden man söker finns i stadsmiljöer och är därför så attraktiva överallt i världen.
FÖRSAMLINGENS ROLL I EN POSTMODERN TID
Det finns en växande ångest och meningslöshet. Självfixering och avsaknaden av värdegrund och sammanhållande berättelser skapar vilsenhet. Det finns en längtan som vi behöver se som en utmaning. Det andliga syret börjar ta slut och jag tror på fullt allvar att vi har en jätteutmaning framför oss!
Den kristna församlingens största utmaning är att leva i real-tid och möta de behov som finns och frimodigt visa på Kristus och evangeliets hållbarhet och livskraft.
Här några av de behov som samtiden präglas av:
1.RELATIONER - i spåren av individualism har vi fått söndriga relationer på flera olika plan och ensamhet håller på att bli vår största folksjukdom En förs. som går från aktiviteter till en relationsbaserad gemenskap kommer att betyda mycket i framitden.
2. MAN SÖKER ÄKTHET - i en tid som satsar på underhållning, glamour och spel finns det en djup längtan efter något som är sant och äkta.
Kristen tro som präglas av genomskinlighet, sårbarhet och äkta engagemang har framtiden framför sig
3.ANDLIGA VERKLIGHETER - mänskor söker inte aktiviteter utan kraft att leva och överleva i kriser och motgångar.Program och underhållning och välregisserade program finns det överallt.
Vårt viktigaste bidrag till dagens sökare är att öppna dörren till de andliga realiteterna. Nokia-rörelsen öppnar på glänt till verkl. upplevelser i lovsång helande och andra pingstförsamlingsaktiviteter. Jesus och
pingst är välfungerande koncept i en postmodern västvärld.
4. IDENTITET OCH MENING MED LIVET - dagens mänskor är ofta lösgjorda från sina sammanhang och har få fasta punkter. Man söker miljöer och relationer man kan identifiera sig med – där man kan känna sig hemma.
Församlingen som familj, trygghet, undervisning, normer och kärlek kan bli oerhört tilldragande. Vår identitet som Guds folk och Guds barn kan bli en viktig aha-upplevelse
5. EN HOPPETS GEMENSKAP
Hela vår församlingskultur och miljö skall andas hopp.
Förkunnelse och lovsång skall rikta mänskor bort från sina egna misslyckande mot honom kan göra allting nytt. Det finns en väg till upprättelse, helande och mening i livet.
Aldrig har hoppets budskap varit så viktigt!
Många upplever oro och ånges inför framtids-scenarier. Budskapet om att Jesus skall komma tillbaka och skipa rättvisa och rättfärdighet är ett stort budskap i vår tid.
LESSLIE NEWBIGIN i boken Kristen i en pluralsitisktid…
Framtidens församling behöver följande kännetecken:
1. En lovprisande församling. Vördnad, respekt, beundran och kärlek till något som är större och bättre än jag själv. Gudsfruktan
2. Sanning och ärlighet
3. Engagemang i samtidens angelägenheter - både glädje och sorg.
4. Uppmuntra kvinnor och män att utveckla sin prästerliga tjänst.
5.Gemenskap och ansvarstagande soim motkraft till tidens förlamande individualism
6. Hoppets gemenskap - bli inte klagande nej-sägare utan glada pro-aktiva aktörer.
Kenneth Grönroos
