LED12 7HELSINKI / 17 maj 2012 / Fila, Helsingfors

Så fint att se er alla här - det är historiskt att vi kan mötas som ansvarsbärare och ledare från nästan alla församlingar till ett gemensamt strategimöte. Aldrig har vi varit såhär många ledare och ansvarsbärare samlade inom finlandssvensk pingst.

Jag tror Herren är här och vill göra något alldeles unikt och stort i våra hjärtan och hjärnor!!

Tack för att ni prioriterat er tid för att arbeta med frågor om Guds rikes framtid i vårt land. Vi kan och vill göra en skillnad.  Vi kan  öppna fönstret för en ny frisk vårvind!

Det sker rätt snabba förändringar nu på den  kristna fronten. Förändringar sker oberoende om vi är med i processen eller ej.

Vi bor i ett land där nästan en halv miljon skrivit ut sig ur kyrkan på tio år i en accelererande takt. Bara de tre senaste åren skrev  220 000 ut sig - mest unga vuxna.

År 1980 registrerades man 6,8  milj. gudstjänstbesök - år 2010 3,6 miljoner - nästan en halvering. 1,7% av befolkn. deltar i gudstjänster en vanlig söndag.

Det här gäller den ev. luth kyrkan som för noggrann statistik - siffrorna inom väckelserörelser och frikyrkor är inte lika dramatiska tillsvidare - men jag fruktar att samma

sak kan ske - med en viss fördröjning.

Detta sänder starka signaler till oss att vi är på väg att bli ett post-kristet missionland.            Kyrkornas sätt att arbeta attraherar inte de breda massorna.

andliga klimatet i vårt land.

Nu kommer vi från olika regioner - och du tänker - det gäller inte oss. Det finns regionala skillnader - men förändringen vindar gör det andliga klimatet kyligt i hela landet.

Samtidigt säger statistiken att 70% av finländare ber varje vecka… vad det innebär är inte definierat. Men bön är alltid ett uttryck för andlighet och längtan efter hjälp och kraft. Men  bara 1,7% kommer till kyrkan.

Det är något som inte stämmer  i vårt land - andlig  längtan och kyrkornas sätt att arbeta möter inte varandra. Kyrkornas värld har blivit främmande för många och kommunikationen fungerar inte. I kyrkorna klassar vi varandra som antingen konservativa eller liberala - men egentligen bör vi vara missionala. Vad är det? Det är att agera som en missionär som lär sig språk kultur för att kunna underlätta kommunikationen.

Jag menar att vi gör rätt när vi kommer tillsammans för att fundera lite  på den saken -  det är så många vilsna och desorienterade som behöver hitta hem!

Idag är det Kristi himmelsfärd dag - och vi läser Apg.1:6

Herre är tiden inne nu att du skall återupprätta Israel som kungarike? Han svarade:Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder min Fader har fastställt. Men ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er och ni skall vittna om mig i Jerusalem, och i hela Judén och Samarien och ända till Jordens yttersta gräns.  När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom bort. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod  plötsligt två män i vita  kläder bredvid dem: Galileer sade de vaför står ni och ser upp mot himlen. Denne Jesus som blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni sett honom fara upp till himlen.

I Luk.24

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania och han lyfte sina händer och välsignade dem och fördes upp till himlen. De föll ned och tillbad och hyllade honom och återvände till Jerusalem…

I Mark.16 står det:

Men de gick ut  och predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde dem.

Kristi himmelsfärds dag innebar en dramatisk förändring i lärjungarnas liv och tjänst

Plötsligt är en tid förbi - en tid tillsammans med Jesus fysiskt närvarande - underbara år. Men nu är det slut - den tiden kommer aldrig igen. Förändring är smärtsamt - men oundvikligt. Förändringar kan krossa oss men också öppna nya perspektiv  och vägar.

Också i kyrkans liv sker dramatiska förändringar. Vi står och ser efter på det som glider bort och som lämnat oss - Vi minns den tid som flytt - det samhälle som fanns - de omständigheter vi levde och verkade i. Nu är det förbi. På något sätt upplever vi det lärjungarna stod inför. En tid är över - en annan skall just börja.

It was the best of times, it was the worst of times,

it was the age of wisdom, it was the age of foolishness,

it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity,

it was the season of Light, it was the season of Darkness,

it was the spring of hope, it was the winter of despair, (Cahrles Dickens)

Jag tror vi inser att den tid vi lever på många sätt är svår - men öppnar så många möjligheter för något nytt. Det är sant att det finns mycket mörker - men där skall vårt ljus tändas och lysa klart. Jag menar Gud har en plan och en dröm för vår generation och vi vill  grabba tag i den -Mitt i en tid som kan upplevas stängd och andligt kvävande - kan du få en utvidgad tjänst - ett förnyat mandat - en ny dörr öppnas - en förnyad kallelse - en brinnande passion.

Ed Stetzer / Mike Dudson har redovisat en omfattande undersökning om församlingar som kom igen som förändrades i boken Come-Back-Churches. De konstaterar att -70, -80 och -90 talet i USA:s kyrkor handlade församlingstillväxt och om att flytta medlemmar från kyrka till kyrka.

Men det fungerade inte i långa loppet -tusentals församlingar stagnerade på 2000-talet i USA. Men många stannade upp tänkte till och vände om - återvände till sitt eget ursprung. Uppdaterade sin självbild och sitt uppdrag och blev på nytt evangelistiska/ missionala.

De ställde frågan - finns det någon gemensam nämnare som gör att en församling växer medan andra stagnerat.

De fann 6 faktorer:

1. Ledarskap med mod

• Ledare som har mod för förändring -
• Ledare som inte är nöjda med stagnation och ”kvalitet viktigare än volym”-attityden
• Ledare som entusiastiskt involverar folk i församlingens uppdrag
• 2.De såg sig som missionärer
• De såg sin egen stad som ett missionsfält
• De såg sig själv som missionärer och ansträngde sig för att förstå kulturen
• De  lärde sig språket - kommunikation
• De insåg att man inte kan vinna hjärtan utan att älska dem
• Många  kyrkor älskar sina traditioner mer än de förlorade
• Alltför få kan svara på frågan: När ledde du senast en vän till Jesus?
• Den första församlingens ”tipping-point” Apg.10 - 11 - perspektivet öppnades
• 3.De älskade sin egen samtid & mänskorna där
• De älskade sin egen stad (Sök din stads bästa…Jer.29:5 - )
• De älskade mänskorna - även i deras söndrighet och vilsenhet (Jesus var känd för sitt öppna hjärta mer än som moralens väktare)
• De såg inte postmodernism och det omgivande samhället som en fiende
• De  var inte turister i sin egen tid

• De ställde frågan då de såg på sin församlingskultur: What year is there?

• De utförde uppdraget i realtid - som Jesus
• 4.Från självupptagenhet till tjänande
• De egna behoven och egna favoritprogram fick ge vika för att kunna möta andras behov.

• Fil:2:53 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
  

• 1 Kor.9:19-2319
• Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. 20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.
• 21 För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag.
• 22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. 23 Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det..
  5.Strategisk bönetjänst

• Come-back kyrkor är bedjande församlingar
• Bön som formas av visionen o drömmen om att se förvandlade liv
• Bön som banar väg för gudsmöten
• Bön som förändrar böneämnen men som också formar bedjarna
• 6.Gudstjänster i ”come-back” kyrkor
• är festliga och samtidigt trygga och planerade
• är fyllda av energi & glädje
• är relevanta och musiken modern
• handlar om deltagarnas liv och mänskor delar sina liv (lifestories)

Allt andligt ledarskap handlar om att se - se det Gud ser! Laodiceaförsamlingens  problem var ett synfel och Jesus uppmanar henne att köpa salva - ”så du kan se”

1. Se vår omgivning med nya ögon - Finland är nu ett missionsfält

och det behövs missionala kyrkor.

2.Se vi på oss själva på rätt sätt och vårt syfte?.

Är vi en sammanslutning som primärt betjänar sina egna medlemmar eller sin stad.

Jag har INTE sagt att församlingsliv inte innehåller själavård omsorg och förbön - jag har bara sagt vad jag ser att Bibeln sätter först och vad som kommer efter det. 1 Kor 10

”för alla  har jag blivit allt för att om möjligt vinna någon…” En kyrka som inte är missional har slutfört sitt uppdrag” Situationen i vårt land utmanar oss att tänka om - vända om - få en ny självförståelse:

Vi är kallade ut ur världen och dess destruktiva inflytande och vi är kallade för att gå tillbaka dit - för ett uppdrag - att föra de förlorade hem!!

3.Se Guds Mission och Vision. Missio Dei - Guds mission är att rädda världen. Tömma helvetet och fylla himlen. Vi vill se församlingen med nya ögon - kyrkan är inte en klubb för inbördes beundran utan förkroppsligar Guds kallelse till hela skapelsen. Ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams säger: Det är inte kyrkan som har en mission utan missionens Gud som har en kyrka. Erwin Mc Manus: säger: Det enda som kan fylla kyrkorna från generation till generation är att hon lever och dör  och föds  på nytt igen  och igen.

En bild från datorernas värld: Som ni vet räcker det inte med bra datorer - vi har  olika uppfattning om vilket märke. Men vi vet också alla att det är de  operativa programmen som avgör vad vi får till stånd. Inte sällan behöver vi uppdatera våra program - det  kommer en liten ruta på skärmen, Ny programvara finns att hämta! Nå jag tycker det bara tar tid - så jag fortsätter med mina program och jag märker ingen skillnad. En dag fick  jag ett word dokment och jag öppnar  oc det är fullt av krumelurer…Förargligt. Jag förstår inte texten.

Jag gick till Mika på IRRTV och han öppnar datorn - skakar  på huvudet. Du har inte uppdaterat programvaran. Han gör det… Kära vänner vi har fint folk i våra församlignar, fina kyrkor och bönehus och bra resurser - de här dagarna kommer rutan upp på skärmen. Ny programvara finns Jag tror verkligen vi i grunden har mycket lika teologi och grund program i våra församlingars DNA

Missionens Gud vill ha tillbaka sin kyrka.

Lk.24

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania och han lyfte sina händer och välsignade dem och fördes upp till himlen.

De föll ned och tillbad och hyllade honom och återvände till Jerusalem under stor glädje..

Vi har kommit till hit ikväll - Herren lyfter sina händer för att välsigna oss…

men sedan skall vi tillbaka till vårt Jerusalem. Jag ber att vi kunde återvända under ”stor glädje” med förnyad tro och förtröstan, med en förnyad passion för det stora uppdrag Herren gett oss

Då kan det som kunde ha blivit ”den värsta tiden” kan bli den bästa i din förs. i din stad och i vår rörelse…

Vi ber.

Nedan en rapport från mötet den 15 april i Filadelfia, Helsingfors:

Efter 7 år som föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors är det nu dags för Kenneth Grönroos att dra vidare in i nya uppgifter. En intensiv tid av kyrkbygge och generationsväxlingsprocess ligger bakom. Söndagen den 15 april avtackades han för sin helhjärtade insats av tillträdande föreståndare Johan Forsbäck. Även Frikyrklig Samverkans (FS) ordförande Jan Edström talade, han konstaterade att samarbetet fortsätter inom FS:s Biståndsutskott där Kenneth är ordförande. För Finlands svenska Pingstmissions (FSPM – där Kenneth också är ordförande) del konstaterade Gabriel Grönroos att samarbetet ökar ytterligare, då Kenneth nu kommer att arbeta halvtid för FSPM i ett projekt som innebär att han ska leda ledarskapskurser i flera afrikanska länder för personer som arbetar inom de projekt som stöds genom FSPM och även personal inom samarbetsorganisationerna. Den andra halvtiden arbetar han för missionsorganisationen IRR-TV (Great Commission Media). Grönroos hälsade också från Betaniaförsamlingen i Sibbo där Kenneth under en period på 10 år bl.a. också ledde ett kyrkbygge till fullbordan.

Kenneth berättade lite personligt om resan man fått göra under hans år som föreståndare innan han delade med sig av en text från Bibeln till församlingen.

Kenneths budskap till församlingen: Fatta mod!

Utgångspunkt i en text från Haggais bok (kapitel 2) i Gamla testamentet:

5 Fatta mod, Serubbabel! säger Herren. Mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Mod, allt folk i landet! säger Herren. Till verket! Jag är med er, säger Herren Sebaot — 6 det löftet gav jag er när ni drog ut ur Egypten — och min ande finns hos er. Var inte rädda. 7 Ty så säger Herren Sebaot: Inom kort, mycket snart, skall jag skaka himmel och jord, hav och land. 8 Jag skall skaka om alla folk, de skall komma hit med sina dyrbarheter, jag skall skänka härlighet åt detta hus, säger Herren Sebaot. 9 Mitt är silvret, mitt är guldet. Så talar Herren Sebaot. 10 Härligheten hos detta hus skall bli större än den förut var, säger Herren Sebaot. På denna plats skall jag ge er fred och välgång. Så talar Herren Sebaot.

Sekulariseringen har avstannat. Nu går de unga i bräschen för religionen.Något håller  på att ske!

Jag läser förvånat rubrikerna ovan i det svenska nyhetsmagasinet Fokus.se.

I en stort uppslagen artikel låter tidningen forskare stiga fram som ser tecken på att svenska samhället genomgår en sakralisering dvs. religionen betyder allt mer för allt fler människor. Reportaget har rubriken “Återuppståndelse!”

Artikeln börjar med att referera från ett av Hillsongs-församlingens möten på Nalen i centrum av Stockholm. Man berättar förvånat att man samlas tre gånger till gudstjänst varje söndag för att få rum för alla som vill vara med. Tidningen fortsätter och konstaterar att flera framtidsforskare ser tecken på att sekulariseringstrenden vänder i och med att en ny generation stiger fram.

- Uppenbarligen fyller vi ett behov, säger Andreas Nielsen till tidningen. Han är pastor i församlingen och han tillägger: -Vi tror på och försöker presentera en Gud som är för mänskorna och som vill hjälpa oss, inte en Gud som är arg och försöker peka på våra fel. Vi vill vara en kyrka som alla är välkomna till. Vrje söndag  är det mänskor som väljer att  påbörja en  egen relation med Gud..

Tidningen Fokus konstaterar att “teorin om sekulariseringen formulerades på 1960-talet av ledande religionssociologer, bland andra Peter Berger.

Kort sammanfattat innebär den att ju modernare ett samhälle blir, ju mindre betyder religionen för allt fler människor.

Modernitet och religion är varandras motsatser. Det är ett förhållande som länge sågs som självklart”.

Idag är det inte bara de allra äldsta som är intresserade av religionen. De som är födda på 1960-talet eller senare är precis lika intresserade. De unga och de äldsta håller ihop.

I stället är det generationen däremellen som sticker ut. De kallas »raketgenerationen«, födda 1945–1960, och är den första sekulära generationen. De uppfostrades med religiösa normer i hemmet och i skolan. Men många uppfattade religionen som tvingande och bröt med sitt religiösa arv. Deras ointresse och avståndstagande kan vara en av delförklaringarna till de senare generationernas religiösa uppsving. Raketgenerationens barn kunde närma sig religionen mer förutsättningslöst.

I början av 2000-talet vände vinden!

En av Tysklands ledande filosofer, Jürgen Habermas, som länge hävdat att religion inte hör hemma i det moderna samhället, höll i början av år 2005 ett tal där han plötsligt bytte ståndpunkt. Talet  kom att bli startskottet i en bredare europeisk diskussion om  religionens återkomst.

Mia Lövheim, som är professor i religionssociologi vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet reflekterar kring det som en ny generation söker och det som sker  på Hillsong i Stockholm: Man försöker hitta en tro som stämmer överens med ens egna värderingar, som går att förena med ungdomskultur och majoritetssamhället.

Hon menar att Hillsong Church har träffat rätt när det gäller den utvecklingen. För även om de yngre generationerna har nått upp till de äldstas nivå angående religionens status, har det inte per automatik inneburit att antalet gudstjänstbesök har ökat, eller att samfunden fått betydligt fler medlemmar. Snarare fortsätter siffrorna att sjunka hos många. Hillsong Church har däremot lyckats gå tvärt emot den trenden.

Så långt artikeln i Fokus.

Det vi ser i vår egen kyrka söndag efter söndag bekräftar det ovannämnda. Vi kan inte och skall inte dra för långtgående slutsatser.

Men det finns ett sug hos fler och fler att kunna koppla samman med Gud.

samma passion.

Det finns stora kraftresurser i en kyrka som erbjuder identitet och gemenskap, där växer man och får vingar tillsammans med andra som delar samma vision.

”Lyckoforskning” visar:

Kunskap och relationer ger status

Trendföretaget United Minds gjorde en undersökning om vad det är som ger mest status i Sverige och Finland. Status handlar i undersökningen inte om bilar, saker eller resor utan om hur man kan få andra mänskors beundran. Det överraskade forskarna att satus handlar så mycket mer om kunskap och relationer än prylar och utseende. Jag citerar från Marie Söderqvists redovisning för undersökningen i boken: Status – vägen till lycka!

Såhär ser statuslistan ut i Sverige:

1. Vara allmänbildad
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha arbetat ihop en egen förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Att flytande kunna tala många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande mänskor
7. Ha en klar och tydlig livsåskådning
8. Ha möjlighet att vara ledig en längre och sammanhållande period
9. Vara underhållande och rolig
10. Ha ett långt och stabilt äktenskap
11. Vara en duktig talare
12. Ha en egen stil
13. Ha examen från ett toppuniversitet
14. Ha många vänner

Den enda väsentliga skillnaden mellan Sveriges och Finlands status listor är att i Finland är det status att vara en ”duktig hemmafixare”. I Sverige finns den saken inte med bland de 14 första.

Status definieras ofta som en persons ställning i en grupp eller gruppens ställning i samhället. Status är något som tillskrivs oss av andra i vår omgivning och genom den blir vi mer aktade av andra, vi får mer berömmelse, makt, kärlek, uppskattning och i förlängningen materiell framgång. Ordet status kommer från latinets status från verbet stare som betyder att stå.

Status betyder alltså tillstånd. Facebook har fört in begreppet på ett helt nytt sätt i och med att folk uppdaterar sin status på Facebook och förbättrar den genom att ge rätt bekrivningar av sitt liv och sina förehavanden. Men antagligen kan man också försäma sin status genom att berätta fel saker.

Den moderna ”lyckforskningen”, som denna undersökning kan ses som en del av, är ett relativt nytt inslag inom beteendevetenskaperna. Tidigare var man fokuserad på att söka orsaker till folks illamående, kriser och trauman. Idag arbetar man mer och mer på att förstå vad det är som ökar välbefinnande och lycka. I kristna kretsar har ordet ”status” varit rätt kontroversiellt – ja direkt negativt. Kyrkorna har varit rätt duktiga på att fånga upp mänskor i kriser av olika slag. Det är värdefullt varje gång en mänska fått nycklar till ett upprättat liv. Men samtidigt kan det säkert vara värt att minnas att en enormt stor procent av dem vi försöker nå är på jakt efter innehåll, lycka och ett meningsfullt liv. Kanske ”statuslistan” kan ge indikationer på hur en modern församling skall gå alla dessa till mötes – också.

KG

Samtidsorientering är ett viktigt läroämne för varje församlingsledning.

Hur tänker de mänskor vi arbetar för och på vilket sätt kan vi vinna deras förtroende och respekt? Hur möter vi vårt närsamhälles behov? Hur kommunicerar vi? Förstår de oss och hör vi vad de säger? Förstår vi språket? Hur vinner vi deras förtroenden som vi vill nå?

En del av de kristna väckelserörelserna självbild har varit ett de-och-vi- perspektiv. Man har sett sig som en “mot-kultur” till modern kultur och livsstil. I extrema fall har det som “marknadsfördes” som helgelse lett till sekterism och en isolerande världsfrånvändhet.

Vill vi gå Kristi och den unga kyrkans väg är jag inte säker på att vi så snabbt skall angripa och distansera oss från modern kultur. Postmodernism är den kristna trons fiende lika lite som andra kulturer är det. Kristen tro har överlevt i de mest skiftande kulturer. Församlingens uppdrag har kunnat genomföras i hellenistisk, ateistisk och kommunistisk kultur liksom i det västerländska industrisamhället. Just nu kan jag se att kyrkorna på olika sätt söker sin form och sin framtoning i en postmodern kontext.

Faktum är att dagens västerlänningar lever i en post-kristen tid, i en kultur som mer eller mindre helt saknar kontakt med kulturen inom kyrkan.

Vi lever i en ny verksamhetsverklighet:Vi är i lika hög grad missionärer i vår egen kultur som vi för 70 år sedan var i Afrika och Asien.

Eller är det för att citera ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams så att

“det inte är kyrkan som har en mission utan missionens Gud som har en kyrka

Det pågår de facto en reformation av vårt tankesätt om vad det innebär att vara kyrka - bygga församling. Det ser ut som om mycket av kyrkligt liv har kommit till en återvändsgränd. Antingen tar allt slut - eller så stannar vi upp och frågar: Vad är vårt syfte - varför finns vi till?

Rick Warrens bok The Purpose-driven Church har inspirerat många. Han säger bl.a:

Absolut ingenting annat kan uppliva en missmodig och desillusionerad kyrka snabbare än att hon återupptäcker sitt egentliga syfte - det kommer att påverka vad vi gör och vad vi inte kommer att använda resurser för.

Några ord om Post-modernism

Kort sagt är post-modernism tiden efter modernismen.

Postmodernismen vänder sig ifrån tanken på att det finns fasta värden, absoluta sanningar och kritiserar därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.

Vad är modernism?

Det vi kallar modernism har sina rötter i den sk. upplysningen (T.ex. Voltaire 1694-1778) där man entusiastiskt anammade förhoppningen att vetenskapen är den yttersta sanningen och ger svar på alla frågor och löser alla problem.

Humanism, kommunism, nazism och andra ”ismer” har under 1800 och 1900-talen självsäkert marscherat fram på scenen och gjort anspråk på att ha nycklar till mänsklighetens problem. Tron på förnuftet, arbetet och den ”goda  mänskan” har varit fundamentet för denna livssyn. I den andan har utbildningssystemen byggts i våra länder och skapat goda ramar för utbildning och kunskapsinhämtning.

Darwins teori var en viktig byggsten i det modernistiska bygget. Gud behövdes inte längre ens för Skapelsen… Den kristna trons övernaturliga dimension hänförts till kategorin ”vidskepelse” Den kristna moralen har ofta betraktats som hämningar som behöver brytas.

I slutet av 1900-talet hände något intressant. Från den hurtfriska modernistiska optimismen rörde sig speciellt ungdomskulturen mot en allt mer pessimistisk och likgiltig livssyn

Tron på att vetenskapen skall lösa alla problem ersattes med rädsla för vad den teknologiska utvecklingen kan ställa till med (kärnkraft och vapen).Krig och onska naggade också tron på ”den goda mänskan” i kanterna. Skeptisim för de traditionella institutionerna ( kyrka, politiska partier och andra organisationer) ersattes med “en-saks-rörelser”. Katastrofscenarier skapade ångest och likgiltighet. Olika subkulturer växte fram, drogkulturen frodades och i många fall ledde till ett hejdlöst partyliv.

Några kännetecken på det post-moderna tänkandet

1. Relationer viktigare än autoriteter

Under jordbrukseran stod den tidens auktoriteterför sanningen: Det var ofta prästen, läraren, klockaren och patronen…

Sedan kom industrisamhället: Sanningen blev de vetenskapliga fakta som presenterades och dessa tillsammans med tron på teknologin tog de gamla auktoriteternas plats.

Det är idag i första hand inte auktoriteter, inte logiska argument som gäller utan relationerna..

Den här generationen frågar inte - vad är sant - utan var hör jag hemma??

Sanningen blir något som fungerar i praktiken – postmoderna mänskor är extremt pragmatiska och det innebär att det som betyder är att budskapet framförs av en person man har förtroede för och i en förpackning man kan identifiera sig med…

2.Skeptisk mot sanningsanspråk

Frågan vad som är sanning intresserar inte på samma sätt som tidigare generationer! Man tvivlar på traditionella påverkningsmetoder utan väljer andra kanaler. Överlag finns ett svikande intresse för övergripande frågor - istället kommer det egna välbefinnande i fokus, vad känns bra och ”vad är rätt för mig”.

Man är van att leva i ett spänningsfält mellan olika synsätt - paradoxer stressar inte. Man får i dagens digitala värld enorma mängder info från olika källor. Den fragmentariska informationen i sin tur kan bidra till att livet och handlingsmöster blir experimentiell och saknar den röda tråden!

I den postmoderna kulturen möter vi irritation av vetenskapsmän, kyrkor och andra ”världsförbättrare” som påstår sig ha alla svar. Särskilt svårt blir det att hantera den traditionella kristna tron som menar att ”Jesus är vägen  sanningen och livet”.Den postmoderna trosbekännelsen är: ”Jag hör till kyrkan men tror på mitt eget sätt”.

Tolerans och pluralism är nyckelord idagens samhällsklimat.

Postmodernismen tror inte  på en väg - utan på det ”som känns bäst för mig”

3. Inga sammanhållande berättelser

Den postmoderna eran karaktäriseras av att man  avskaffat alla sammanhållande berättelser (the Great Narratives) och andra stora berättelser som hjälper oss att förstå världen och oss själva  i ett större perspektiv.  Den postmoderna världsbilden är fragmentarisk. Korta projekt hellre än att ”binda” sig för  lång tid framåt.  Man bryter gärna upp från en kultur  och går till en annan.

3. Mediaberoende, information och underhållning

Den postmoderna eran är extremt medieberoende.Vi har ett enormt behov att vara on-line hela tiden.Världen har blivit en enda by.

Massproducerad underhållning ger mänskor identifikationsobjekt.

Även nyhetsflödet blir mer och mer underhållande.

Njutning och sinnesstimulering ersätter tänkande och helhetsförståelse.

Ord och fakta får ofta stå tillbaka till förmån för bilder.

4.Individualism

Satsar på självförverkligande och vill skaka av sig allt som kan hota mitt självförverkligande.

(60% ensamboende i Helsingfors centrum).Framhåller friheten att leva efter egna val - att inte bli beroende av kollektiv Individualismen har påverkat synen på familjen och församlingen. För många är inte frågan om vad som är rätt  och fel relevant utan friheten att själv få välja. Individualism är en dock livsstil som fungerar enbart i rika länder.

Den kristna församlingen bygger  på tanken om kollektiv - familj - gemenskap -trohet

och långsiktighet. Därför är familjen och församlingsinstitutionen under attack.

5. Att synas . . . är att finnas till

Popstjärnor, programvärldar allt som syns i TV eller YouTube är viktigt.

Många vill bli artister eller programvärdar istället för vårdare inom långvården.

Arbetet har förlorat sin roll som livsstil - blir mer och mer instrumentiell dvs. det finansierar fritiden

6. Hedonism & konsumtion

Hedonism är njutningslystnad - att söka lycka och tillfredsställelse här och nu. Det är svårt för många att utstå väntan eller obehag för att nå fram till något bättre.

Resebyråer säljer allt förre resor och mera UPPLEVELSER.

Det  kristna livet handlar om att göra ett beslut och göra en resa.

Ibland måste vi igenom erfarenheter som inte är behagliga för att uppnå något stort och värdefullt.

Den moderna mänskans lever av konsumtion och blir till genom densamma.

Stora  köpcentrum liknar ofta katedraler som innesluter ”homo consumens” och ger tillfredsställelse, tröst och identitet. Att köpa ger också omväxling och självförverkligande.

7. Urbaniseringen

Media har allt mer likformat kulturen - de flesta ungdomar har en mer eller mindre urban kultur oberoende var de bor. (Europa/Asien /Afrika)

Pluralismen/mångfalden man söker finns i stadsmiljöer och är därför så attraktiva överallt i världen.

FÖRSAMLINGENS ROLL I EN POSTMODERN TID

Det finns en växande ångest och meningslöshet. Självfixering och avsaknaden  av värdegrund och sammanhållande berättelser skapar vilsenhet. Det finns en  längtan som vi behöver se som en utmaning. Det andliga syret börjar ta slut och jag tror på fullt allvar att vi har en  jätteutmaning framför oss!

Den kristna församlingens största utmaning är att leva i real-tid  och möta de behov som finns och frimodigt visa på Kristus och evangeliets hållbarhet och livskraft.

Här några av de behov som samtiden präglas av:

1.RELATIONER - i spåren av  individualism har vi fått söndriga relationer på flera olika plan och ensamhet håller på att bli vår största folksjukdom  En förs. som går från aktiviteter till en relationsbaserad gemenskap kommer att betyda mycket i framitden.

2. MAN SÖKER ÄKTHET - i en tid som satsar på underhållning, glamour och spel finns det en djup längtan efter något som är sant och äkta.

Kristen tro som präglas av genomskinlighet, sårbarhet och äkta engagemang  har framtiden framför sig

3.ANDLIGA VERKLIGHETER - mänskor söker inte aktiviteter utan kraft att  leva och överleva i kriser och motgångar.Program och underhållning och välregisserade program finns det överallt.

Vårt viktigaste bidrag till dagens sökare är att öppna dörren till de andliga realiteterna. Nokia-rörelsen öppnar på glänt till verkl. upplevelser i lovsång  helande och andra pingstförsamlingsaktiviteter. Jesus och

pingst är välfungerande  koncept  i en  postmodern  västvärld.

4. IDENTITET OCH MENING MED LIVET - dagens  mänskor är ofta lösgjorda från sina sammanhang och har få fasta punkter. Man söker miljöer och relationer man kan identifiera sig med – där man kan känna sig hemma.

Församlingen som familj, trygghet, undervisning, normer och kärlek kan bli oerhört tilldragande. Vår identitet som Guds folk och Guds barn kan bli en viktig aha-upplevelse

5. EN HOPPETS GEMENSKAP

Hela vår församlingskultur och miljö skall andas hopp.

Förkunnelse och lovsång skall rikta mänskor bort från sina egna misslyckande mot honom kan göra allting nytt. Det finns en väg till upprättelse, helande och mening i livet.

Aldrig har hoppets budskap varit så viktigt!

Många upplever oro och ånges inför framtids-scenarier. Budskapet om att Jesus skall komma tillbaka och skipa rättvisa och rättfärdighet är ett stort budskap i vår tid.

LESSLIE NEWBIGIN i boken Kristen i en pluralsitisktid…

Framtidens församling behöver följande kännetecken:

1. En lovprisande församling. Vördnad, respekt, beundran och kärlek till något som är större och bättre än jag själv. Gudsfruktan

2. Sanning  och ärlighet

3. Engagemang i samtidens angelägenheter - både glädje  och sorg.

4. Uppmuntra  kvinnor och män att utveckla sin prästerliga tjänst.

5.Gemenskap och ansvarstagande soim motkraft till tidens förlamande individualism

6. Hoppets gemenskap - bli inte klagande nej-sägare utan glada pro-aktiva aktörer.

Kenneth Grönroos

ThomRainer/South Seminary/Sammanställning Kenneth Grönroos 3.8.2011

Det finns faktorer som attraherar ”kyrko-ovana” till församlingen och hjälper dem att stanna där.

Thom Rainer vid South Seminary har gett ut ett arbete med titeln:  Nine Habits of Churches that Reaches and Keep the Unchurched”. Undersökningen bygger på studier av 4000 församlingar och på 1000 intervjuer.

Intervjuerna gjordes med personer som kommit till tro de senaste 12  månaderna. Man frågade dem om vilka faktorer som väckte deras intresse för kyrkan och vad det är som gör att de stannat kvar.  T.Rainer konstaterar att tidigare studier där man enbart intervjuade de kyrko-ovana hade brister eftersom ”de beskriver vad det är som gör att de skulle vara intresserade av kyrkan, men i verkligheten har de inte gett något gensvar”.

I den här undersökningen är det de som nyligen kommit till församlingen som berättar varför de kom till det beslutet.

Man sammanfattade sina observationer under rubriken :

Nio kännetecken på kyrkor som når  kyrko-ovana och får dem att stanna.

En sådan  kyrka:

1. Är djupt medveten om församlingens syfte att vara  missionerande (Habit of Intentionality)

Enkelt sagt: Kyrkor som når kyrko-ovana har en djup längtan att nå dem.

Tyvärr hade 83% av de undersökta församlingarna ingen medveten plan eller vision för att nå nya mänskor. Av dem som nyligen kommit till tro berättade 75% att någon från församlingen hade berättat för dem om Guds frälsningsplan - i de flesta fall var det inte en anställd.

”Medvetenheten om sitt syfte” visar sig i helt triviala ting såsom hur toaletter och barnrum är städade och hur man hittar till kyrkan. Vänliga mötesvärdar som glatt hälsar mänskor välkomna hade en enormt stor betydelse för dem som deltog i undersökningen.

2. Inser kulturens betydelse(Habit of Cultural Awareness)

Kyrkor som välkomnade nya besökare var medvetna om sitt uppdrag men de karaktäriserades av en stor förståelse för kulturen. Att vara  kulturellt medveten innebär att det finns en stor förståelse för den generation som är född 1975 -1995 /17- 35-fönstret.

Det är den minst ”kristna gruppen” i USA, i vårt land är det denna grupp som överlägset mest är representerad bland dem som skriver ut sig från kyrkan.  I USA liksom i vårt land är det mänskor födda före 1946 som står för den största procenten bekännande kristna.

3. Inbjuder till träning och involvering (Habit of High Expections)

Det finns en korrelation mellan hur mycket församlingen förväntar sig av nya medlemmar och hur  länge de nya deltagarna är aktiva i kyrkan.

Församlingar som förväntar sig mycket får  mycket, konstaterar Thom Rainer.

Att ha speciella träningsgrupper för nya medlemmar är vitalt för motivera nya att stanna kvar. I USA är det 35% av de ny-välkomnade som stannar kvar kyrkan. När man erbjuder speciell träning / gemenskap för ny-kristna stiger siffran till 72% - om man ställer kravet att nya medlemmar skall gå genom dessa klasser stiger procenten ytterligare.

Det som mer än något annat får ny-kristna att rotas i tron är när de blir involverade att dela med sig av sin tro för andra  kyrko-ovana.

4. Har tydlighet i läran (Habit of Clear Doctrine)

De som nyligen kommit till kyrkan deklarerade att de vill veta vad kyrkan lär och står för så fort som möjligt. ”Vi vill inte överlåta oss till ett sammanhang då vi först senare får veta vad de lär och vilka värderingar de har.” Detta kan ske genom skriven text, i  ny-i-kyrkan-klasserna och i förkunnelsen.

5. Vågar ta risker ( Habit of Risk Taking)

Undersökningen visade att kyrkor som attraherade kyrko-ovana  gjorde saker som kunde betraktas som riskabla  för en del inte minst i kyrkans värld. De vågade göra  sådant inte andra kyrkor gjorde. Detta medvetna risktagande bland de kyrkor som nådde nya mänskor  innebar att man till och med var redo att mista medlemmar på grund av sina metoder. Besluten fattades inte utgående från rädsla för kritik utan utgående från hur många man kunde nå.

6. Inbjuder till dynamiska små-grupper-celler eller life-grupper(Habit of Dynamic Small Groups)

I USA har man haft homogena smågrupper för alla åldersgrupper före gudstjänsten på söndagar. De har minskat i antal de senaste decennierna men de 68% av de växande kyrkorna inbjöd till ”söndagsskola”. Utåtriktade och välkomnande smågrupper ingår som en självklar del av kyrkor som attraherar  kyrko-ovana

7. Har ett effektivt ledarskap (Habit of Effective Leadership)

Ledarna för församlingarna har en enorm betydelse och i undersökningen säger de ny-kristna att pastorn och hans förkunnelse hade en avgörande betydelse för att de kom till församlingen. I de kyrkor som attraherar kyrko-vana använde pastorn fem (!) timmar per vecka att skapa kontakt till nya mänskor - i de kyrkor som inte hade någon framgång på detta område använde pastorn i medeltal mindre än 10 min.

Församlingsfolket tenderar att mer eller mindre vara en avspegling av pastorn / ledarnas liv och prioriteringar. I de kyrkor som attraherar kyrko-ovana stannar föreståndaren/ledaren i medeltal10,3 år. Deras tidsanvändning var effektiv.

8. Erbjuder effektiv förkunnelse (Habit of Effective Preaching)

I de kyrkor som attraherade kyrko-ovana använde pastorerna 20 timmar per vecka för att förbereda sin förkunnelse. I de kyrkor som inte var framgångsrika använde pastorn fyra (4) timmar. Det betyder att de måste lämna bort något annat för att prioritera sin förkunnelse. De blev Apg.6-pastorer sådana som delgerar till andra.

I den här undersökningen förekom ”expositary preaching” att man predikar i följd från samma bibelsammanhang

9. Inser att bön ger bränsle (Habit of Prayer)

Undersökningen ger belägg för att de församlingar som bad tillsammans och ofta fick hålla kvar de ny-kristna i sin gemenskap. Många av de ny-kristna berättade att de fått ett tel. samtal där någon berättade: Vi har bett för dig!

I 83% av de kyrkor som attraherade de  kyrko-ovana inbjöd man till gemensamma bönesamlingar.

Temasamling den 30.6.2011 Sommarkonferensen, Vasa

Paulus skriver till Tim: 1 Tim 4:16 Hav akt på dig själv och på din undervisning …

En god ledare är alltid uppmärksam på sig själv och på det som han producerar. Undervisning är ju mer än text – det handlar om det exempel du är för andra i ditt beteende.

Här sitter vi alla – inte minst jag - i glashus.

Jag har misslyckats många gånger – men till mitt försvar kan jag bedyra att jag inser hur viktigt detta är!

Integritet & självförståelse är viktiga egenskaper i ett långsiktigt ledarskap

Tidigare då institutionellt ledarskap var viktigt repr. ledarna en institution men idag har institutioner inte samma betydelse. Idag har frågor som personlig integritet, självinsikt och trovärdighet blivit avgörande för ett framgångsrikt ledarskap.

Bill Hybels talar om 360° -ledarskap:

Vi leder dem som står under oss, men också dem vi har vid sidan om oss faktiskt också dem som står över oss. Hur vi lyckas med detta bestämmer kvaliteten och kraften i vårt eget ledarskap.

I sin bok Ledarskap citerar han en hyllad expert på ledarskap Dee Hock (s.181 Ledarskap) som kommer med det överraskande beskedet: ”ledningen av oss själva bör ta upp 50% av vår tid och våra insatser”.

En annan bok som visar på styrkan i att leda sig själv är Känslans intelligens av Daniel Goleman. Han talar om ”känslomässig självkontroll”. En sådan visar ledare upp när de ”framhärdar som ledare trots förkrossande motstånd eller missmod; när de vägrar ge upp i kristider; när de lyckas hålla sitt ego under kontroll och när de behåller koncentrationen på uppgiften i stället för at låta sig avledas av vad andra anser at de skall göra.”

Exceptionella ledare, säger Goleman, utmärker sig därför att de vet vad de är bra på, vad de har för begränsningar och vad de är mindre bra på.”

Om attraktionen för ledarskap enbart är att få styra andras beteenden kan vi misslyckas: Vi behöver vara minst lika intresserade av att reflektera över oss själva och växa i självkännedom – inse våra styrkor och svagheter, vad vi vill och varför. Det gör att vi kan göra kloka val som ger oss framgång i det vi företar oss.

Hur ser mitt inre landskap ut?

Vårt inre påverkar allt vi producerar. Jesus understyker sambandet mellan trädets kvalitet och fruktens: ”Ett gott träd ger god frukt…” ”Av frukten skall trädet kännas”

En ledare måste fråga: Hur ser mitt inre landskap ut? Hur mår trädet och i vilken jordmån växer det? Vilka värderingar, tankar och erfarenheter formar ditt liv? Vilka röster styr dig?

Den kraftigaste rösten är den som ingen annan kan höra. Den rösten formar ditt öde, din förmåga att klara av segrar och katastrofer. Den rösten är avgörande hur du lyckas som kommunikatör och hur dina budskap når fram. Den rösten finns i ditt eget huvud!

Startpunkten i all kommunikation är inte i orden, gesterna och ditt kroppsspråk. Du kommunicerar alltid genom det sätt du tänker. ”Det du är - talar högre än det du säger”

Den ”mentala kartan” avgör hur du tolkar och förstår det som sker. Bär jag fruktan och förkastelse inom mig kommer jag alltid att reagera med attack. Har jag frid, glädje och kärlek till mänskor kommer det att sätta färg på mina reaktioner.

Samtidigt behöver vi förstå att alla mänskor har sin egen mentala karta som gör att du kommer att bli missförstådd i vissa lägen och du själv kommer att missförstå andra.

Vilka element är det som skapar din mentala karta?

Det handlar om värderingar och uppfattningar, tro och övertygelser. Att leda sig själv handlar om att förstå vad det är som styr mitt tänkande, mina ord och mina handlingar.

En integrerad person är en person som har förvärvat och konsekvent följer sin tro, övertygelse och sina värderingar – också då hon/han konfronteras av bevis på motsatsen.

Vi talar om vikten av att prioritera: Vi kommer alltid att prioritera det vi anser är nödvändigt.

Vad är värderingar?

Det är sådant man gör även när det gör ont. Värderingar är det som är viktigt i ditt liv!

Ex. Familj, Guds rike, hälsa, relationer, ekonomi, fritid.

Vi kanske behöver en värderingarnas hierarki. Vad kommer högst och vad kommer lägst.

Att leda sig själv handlar om att använda tid att förstå vad som är viktigt i mitt liv, vilka mina värderingar är och låta dem bli lokomotiv i vårt liv. Det handlar om att styras och motiveras av sina värderingar istället för att manipuleras av omgivningens förväntningar och egen vinning.

Några praktiska råd:

1. Livet är en helhet

Vi behöver inse vikten av att vaka över alla delområden

- arbete

- fritid

- ekonomi

- fysisk hälsa

- personlig utveckling - såsom nya impulser, studier, fördjupning etc.

1. Kontroll över

- klockan/tiden

- tankar

- kontakter /telefon /dator/TV

- åtaganden / engagemang

- det som styr mina motiv och drivkrafter

- det som engagerar eller irriterar mig

- hur jag kommunicerar och vilka signaler jag ger min omgivning

1. Fyll på dina emotionella bränsletankar

- relationer och vänner

- familj och samliv

- resa och vila

- läsa, studera och hämta intryck

- göra det vi tycker bäst om – även om det är trivialt

1. Ett hållbart tempo

- vi kan bli offer för vår egen inspiration och entusiasm

- vi kan bli offer för andras ambitioner och styrning tom. manipulering

1. Vaka över dina motiv och drivkrafter!

- grunden för allt är kallelsen

- min vision och dröm

- min passion och entusiasm

- min kärlek till Kristus och medmänskor.

- göra upp med mänskofruktan

-

Ledare som leder sig själv kommer alltid att vara eftertraktade och ha ett betydelsefullt inflytande.

”Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym” Ords.

Kenneth Grönroos. Vasa 30.6.2011

Temaåret 2011: ”En församling för vår stad . ..”

Ledardag 21.5.2011

1. Förstå och respektera kulturen

Evangeliet om Jesus Kristus är samma för alla, men det klär sig alltid i något språks och någon kulturs dräkt. Kulturen kan ses som en referensram med vars hjälp människan inlemmar sig själv som en del i sin egen livsmiljö och sin omgivning. Evangeliet kommer människan nära mitt i hennes livssituation när hon hör Guds tilltal på sitt eget språk och med hjälp av sin egen kulturella referensram.

För att den kristna tron skall kunna förnya människolivet bör den få påverka också kulturens djupskikt det som styr människans inställning och beteende. Växelverkan mellan tro och kultur är en komplicerad och fortgående process.

Eftersom modersmålet utgör kulturens kärna, har missionen gjort många kulturer en oersättlig tjänst genom att bidra till skapandet av ett lokalt skriftspråk Kulturen behövs inte enbart för att ta emot tron, utan också i tolkningen av tron. I missionsarbetet bör man ständigt tänka över hur tron kan finna sina naturliga kulturella uttryckssätt och former.(Citat från Missionsteologi/ Grönroos)

- - - - -

Sedan reformationen har kulturen / litteratur /musik varit en betydande bärare av det kristna budskapet. Luther tog, till mångas förskräckelse, melodier från krogar och dansställen eftersom han förstod betydelsen av att använda folkes språk och kultur för att kommunicera. Till dess hade kyrkorna använt latin i mässan varje söndag ett innehåll ”vanliga mänskor” inte kunde ta till sig bara en minoritet som var insatt i språket och musiken.. Under tidens gång har olika förnyelserörelser bl.a. pingströrelsen bidragit med musik/ språk och metoder som attraherat nya generationer. Efterhand tenderar kyrkorna dock att förlora denna närkontakt och man glider in i ett slags ”kyrkolatin”

2. Utveckla förmågan att kommunicera

Idag kämpar kyrkan (i meningen alla kyrkor) med enorma kommunikationsproblem, speciellt i Europa. Gudstjänstlokalerna har tömts i hela västvärlden. I Finland deltar ca 3% i gudstjänster en vanlig söndag.

Samtidigt utgår vi ifrån det faktum att sekulariseringen och det moderna samhället inte påverkat mänskans andliga behov och längtan. Orsaken till flykten från kyrkan har säkert flera orsaker.

En av dem är antagligen det faktum att samhällsutvecklingen och kulturen har rört sig i en accelererande takt och kyrkan i en helt annan.

Därmed har det uppstått ett kommunikationsgap som gör att kyrkorna inte talar folkets språk och kommunicerar på ett för folket relevant sätt. Detta avstånd har växt snabbt sedan 1980-talet.

Fila har under denna tid inte fångat in nya mänskor utan tvärtom har vi förlorat generationer av ”våra egna barn”. Vi står vid ett vägskäl att antingen ”bevara vårt liv” och dö eller mista något av det vi varit för att kunna göra en ”come-back” till vårt missionsuppdrag i denna stad.

Fokus flyttar från att betjäna dem som är i församlingen till att bygga en miljö där vi kan kommunicera med dem som är utanför. Allt vi gör behöver ses ur ett missiologiskt perspektiv

3. Göra uppbrott och gå från att vara exklusiv till inklusiv – en attraktiv kyrka för folket!

Jag vill försöka beskriva det som sker i Fila just nu :

I ledarskapet känner vi stor smärta över kyrkans förfall och vi har valt att bli en del av processen att i en efterkristen tid försöka återerövra förmågan att tala till vår tids mänskor och återta något av det vi förlorat under åren.

Det är detta bl.a. Pastors Akademin i Sverige utamanar och uppmuntrar till.

Vi har också inspirerats av Hillsong, som i London på några år kunna föra 10 000–tals mänskor i den här generationen till ett levande församlingsliv i en modern europeisk storstad.

Det grundas många nya församlingar runt om i västvärlden idag som talar fokets språk och som inte distanserar sig i livsstilen.

Vi vill pånytt bli missionerande och likt missionärer i alla tider lära oss språket, kulturen för att kunna nå fram med budskapet

Vi upptäcker då strax problem:

Kyrkfolket som levt sitt liv i kyrkans kultur upplever att den ”nya kulturen” inte kommunicerar och upplever att de inte längre blir betjänade. De har säkert rätt i det. Man känner att den församling man varit en del av under hela sitt liv får en annan kultur och resultatet är ett stigande främlingsskap. Dessa reaktioner finns med i kalkylerna och skall skötas på ett respektfullt sätt.

4. Mission är församlingens primäruppdrag – alltid!

Mitt eget engagemang för en förändrad församlingskultur motiverar jag enligt följande:

- min djupa sorg över att den andliga längtan inte möts på ett relevant sätt av dagens kyrkor

- församlingens uppdrag är att betjäna sina medlemmar, men först och främst är församlingens uppdrag att vara missionerande i sin egen tid.

- vi har en ny onådd generation som har rätt att höra budskapet om Jesus på ett sätt de kan identifiera sig med

- jag vill inte överlämna hela detta missionsprojekt åt nya och oerfarna församlingar med svaga materiella resurser. Jag vill själv vara med i missionsuppdraget i vår egen stad – med allt det besvär och alla de förändringar det för med sig i mitt eget liv

Kenneth Grönroos 21.5.2011

Ef.2:19 - 22

Predikan i Filadelfiakyrkan den 27.3.2011

Vi lever i en tid då privatreligiositet är trend. Men Guds kallelse till sina barn är att gå samman för att tillsammans bilda något som är större än vi själva - kyrkan / församlingen.

Kristi kropp - en förunderlig sammanslutning som kan öppna himlens fönster över oss och öppna dörrar för nya mänskor in i Guds rike. Guds dröm om församlingen är att den skall vara en himmelens port.

Du är inbjuden att bli en del av något större än man själv, en välsignelse &  ett livsäventyr.

Paulus tror på kyrkan … han  talar ut sin tro i Efesierbrevet.

Ef.3:20  ….han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka… hans  är härligheten genom kyrkan och genom Jesus Kristus i alla släktled i evigheters evigheter amen.

Paulus tror på kyrkan  och dess  potential att återspegla Kristus

Varför?

Gud har valt att bli synlig och förkroppsligad genom oss. Att börja tro på detta kommer att förändra hela vårt liv och våra prioriteringar. Vi är kallade för ett jättesyfte

Vår samtids mänskor har ingen annan synlig bild av Jesus än kyrkan.  Hurudan är den bilden?

Är den bra? Dålig?

Vad skulle Jesus göra i dagens Helsingfors? Det är vår mest centrala fråga?

Egentligen är vi inte kallade att göra något annat.

Jesus: ”Jag har kommit för att uppsöka  o frälsa det som är förlorat”

Vad som sker just nu är att kyrkor över hela världen genomgår en slags metamorfos - pånytfödelse -  då man i bön och processer söker sig tillbaks till sitt primäruppdrag - att vara Kristi kropp

Det innebär att vi konkretiserar och representera det stora Budskapet, den stora  kärleken och den enorma kraften i evangelium.

Jag tror på en kyrka som öppnar dörrar för mänskor som är fångade av  negativa omständigheter, som ger glädje, liv och perspektiv.

Jag tror på en församling som kopplar samman mänskor med Honom som ger mening och betydelse åt livet.

Vi är i en process som förhoppningsvis skall föra oss närmare  och närmare vårt primära uppdrag - att ge  mänskor nycklar till ett nytt liv.

Mänskor är besvikna på betoningarna och framtoningen inom kyrkorna idag - men jag är övertygad om att ett livsbejakande, relevant och fungerande kristet liv kommer att tas emot med öppna armar i vår stad.

Hur såg Jesu primära uppdrag ut på Jorden?

Några citat från evangelierna ger oss en antydan:

- Matt.4:18  Han kallar  på vanliga mänskor mitt i deras vardag han sa till dem: ”Följ mig…jag skall göra er till mänskofiskare.”.

- Matt 4:23  ”Han vandrade omkring  i hela Gallileen och undervisade, förkunnade och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket”

- Matt 20:26 - 28 Han såg sig som tjänare:

Ni vet att härskaprna är herrar  över sina folk och att furstarna har makten  över folken. Men så är det inte hos er Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen  har  kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

-Mk.2:16 ”När de skriftlärda såg att han åt med syndare o tullindrivare sade de till hans lärjungar:Äter han  med sybndare  och tullindrivare?

Jesus hörde det  och sade<: Det  är inte de friska som behöver  läkare utan de de sjuka. Jag har inte  kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare..”

Jesus var inte  på en missionsresa han var mission -Jag tror vi är på väg att gå  från den slutna religiösa ringen till att bli missionärer  i vår egen stad och vår egen kultur. Vi skall liksom Jesus beröra dem som behöver liv och förvandling.

Vi är hans kropp!

Frälsningsarméns avgående general John Gowans sammanfattar FA:s uppdrag: Frälsa själar, få helgon att växa  och betjäna en lidanden mänsklighet”

Erwin Mc Manus säger rannsakande i sin bok ”Skulle inte vi förändra världen?

Sanningen är att om kyrkorna väntar  för länge att dö FRÅN sig själva så kommer följden bli att de  kommer att dö FÖR sig själva.”

Joh.12:23 : Om inte vetekornet faller  i jorden o dör  kommer det att bli et ensamt  korn, men  om det dör kommer det att ge rik skörd.”

Vår framtid  ligger inte  i någon slags konservering utan det är INVESTERING det handlar om…

Stuart Murrey: Church after Christendom (bok)  Här lägger författaren fram några kännetecken på hur framtidens kyrka kan beröra sin tid  och sin kultur.

1. En jordnära andlighet där mänskor kan möta Gud - på riktigt!

2. Autentisk vänskap och äkta relationer i en  frisk/ hälsosam andlig  miljö

3. Djup övertygelse med  öppenhet för tvivel och frågor

4. En miljö som uppmuntrar öppenhet och tankeskärpa  och är enusiasmerande och  engagerande. Detta kombinderat med en modern kultur

5. Stimulerar utveckling av troslivet under alla livsskeden

Vi tror på kyrkan - Gud tror  på den!

Men Europa behöver en reformation - betyder att kyrkan omformas så de kan fungera för sitt syfte.

(Reformation kommer från latinets reformatio som betyder “återge något dess ursprungliga form”, ’förnya’ eller ’ge ny form’).

Kenneth

Kenneth Grönroos

Introduktion till missionens teologi

Föredrag under missionens utvecklingsdag i Sibbo den 16.2. 2011

————————————————————-

Mission är ett laddat ord - för en del har ordet på grund av kyrkohistorien en negativ klang.

På 1500-talet bedrev spanska och portugisiska conquistadorer mission i form av en samverkan mellan kungatronen och kyrkan. En ohelig allians mellan kungar som roffar åt sig land och en kyrka som roffar åt sig själar. Mission och kolonialism gick ofta under flera hundra år hand i hand.

En annan sak missionens kritiker hänvisar till är att mission inte respekterar den inhemska kulturen - att den förstörs och ersätts av något främmande.( Andrew Kirk: Vad är mission)

Det finns också en negativ syn på mission inom kyrkorna som utgår från att mission enbart är en lydnadshandling. Man har talat om missionsbefallningen (Matt.28) Detta synsätt har visserligen sitt berättigande, men gör att man lätt ser mission som en plikt eller en börda istället för en glädje och förmån. Därmed missar man något väsentligt i begreppet i mission

Den kristna församlingens mission började i själva verket med en ”glädjeexplosion” skriver Leslie Newbigin i sin bok ”Den stora utmaningen”.

”Nyheten om den förkastade och korsfäste Jesus lever är någonting som omöjligt kan hemlighållas - det måste berättas. Vem skulle kunna tiga om ett sådant faktum?

Man söker förgäves i Paulusbreven efter en antydan om att han vädjar till sina läsare om att engagera sig i mision. För honom var det otänkbart att hålla tyst om sina upplevelser ”Ve mig om jag inte förkunnar evangelium” (1Kor.9:16) Men ingenstans finner vi att han säger att det är en plikt att missionera…” (Lesslie Newbigin)

Sakta man säkert håller det ordet mission på att befrias från de gamla historiska belastningarna.

Likaså förändras synsättet att mission går enbart i en riktning. Istället får ordet en ny dimension och beskriver kyrkans kallelse att på alla platser överallt i samhället vara en del av Guds mission i världen. Det handlar om att överallt etablera Guds rike både i ett sekulariserat hemland och långt borta.

” Missionsgränser går överallt i världen. Det är en gränslinje som skiljer tro från otro. Det är den osynliga linje som skär igenom alla gränser och som ställer den världsvida kyrkan inför dess främsta missionsutmaning” (R.K Orchard Witness in Six Continents: Records of the CWME)

Guds mission i världen

Den hållbara grunden för missionsarbetet består i Guds egen frälsande aktivitet. ”Ty så älskade Gud världen att han sände sin enfödde son…”(Joh.3:16)

Det är Guds mission!

”Mission (latin missio) har ursprungsbetydelserna “sändning, beskickning, uppdrag, kall, kallelse”

”Det centrala begrepp som används allmänt inom missionteologin idag är, Guds mission,latin: (Missio Dei) Begreppet hjälper oss att förstå att missionens rötter ligger i gemenskapen och kärleken mellan personerna i den heliga Treenigheten. Grunden för missionen finns i det som Gud är i sig själv och hur Fadern sände Sonen och den heliga Anden till världen (Joh. 17:18).

Till denna Treenighetens egen aktivitet inbjöd Jesus sina efterföljare när han sade: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh. 20:21).

Även om vi människor och kyrkan anförtrotts ett stort ansvar är det i sista hand Gud själv som på sitt eget sätt för missionen till sitt mål. Missionen är Guds mission.

Guds mission drivs av kärlek.

Som Skaparen och den Allsmäktige skapar Gud ständigt nytt och upprätthåller livet i sin skapelse. Men Gud har uppenbarat sin frälsande kärlek endast i Kristus. I Johannesevangeliet skildrar Jesus Faderns och Sonens oskiljbara gemenskap när han säger ”jag och Fadern är ett” (Joh. 10:30). För de tvivlande lärjungarna försäkrade Jesus:

”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh. 14:9). Missionen har alltid varit starkt Kristuscentrerad i det att den överallt har fört människor till delaktighet av Kristi kors och uppståndelse.

Guds mission är ”powered by ” den helige Ande.

Den helige Ande har utsänts att förklara Kristus. Som Kristi Ande förklarar han försoningens och uppståndelsens verklighet.

Som Pingstens Ande är den heliga Anden den egentliga kraft som sätter missionen och dess ledare i rörelse.

Anden bereder också jordmånen för mottagandet av Kristus, leder fram till honom och svarar i sista hand för fullföljandet av hela missionsuppdraget.

Guds mission är ett uttryck för Guds rike

Kristus har gett missionsuppgiften till sin kyrka och dess medlemmar. Även om den kristna kyrkan är nödvändig i Guds frälsningshistoria, är den dock inget självändamål. Det egentliga målet är Guds rike, vars tillkomst kyrkan har satts att bereda.

Guds mission ger kyrkan en eskatologisk dimension. Mission är en eskatologisk aktivitet, vars mål är Kristi andra tillkommelse och Guds rikes ankomst i fullhet. Man beaktar på ett riktigt sätt frågor gällande rättvisa, skapelsens förnyelse och ekologin, när dessa betraktas ur Gudsrikets perspektiv. Som eskatologisk aktivitet har missionen kallats att bereda jordmånen för Guds rikes fullkomliga ankomst.

Rom.8:19 - 26 ”...med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaver under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får…”

Guds Mission - en del av kyrkans och den kristnes identitet

Den kristna missionen fick sin början, när den utlovade heliga Anden gavs till lärjungarna för att dessa skulle vittna om Kristus. (Apg.1:8). Apostlagärningarna kan anses vara den första missionshistorien då den skildrar den kristna trons utbredning under apostlatiden.I kapitel efter kapitel vidgas cirkeln för den första församlingens mission. Apg.10 berättar om Petrus syn om de orena djuren och uppmaningen att slakta och äta. Här går nyckeln i låset för en vidgad missionsvision.

Men det är värt att minnas att missionens rötter sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än till apostlarna. I själva verket blir de synliga i Guds frälsande verksamhet allt ifrån skapelsen.

Kyrkan/församlingen (ekklesia - ek-kaleo, kalla åt sidan) är i enlighet med sitt namn kallad ut ur världen. Lausannedeklarationen från 1974 uttrycker det såhär:

Gud har kallat ett folk åt sig själv ut ur världen och sänder sitt folk tillbaka in i världen för att vara hans tjänare och vittnen, för att utbreda hans rike, uppbygga Kristi kropp och förhärliga hans namn.

Församlingen lever i växelverkan mellan kallelsen från världen och sändning tillbaka till världen. Missionen är inte enbart en aktivitet för att sprida evangeliet, utan den är en central del av kyrkans identitet och självuppfattning.

I FSPM:S linjer beskrivs detta enligt följande:

Missionen har sitt ursprung i Guds gränslösa kärlek till sin skapelse och till människan i synnerhet. Guds kärlek är ett begrepp som endast kan förstås och få sin innebörd i handling. Denna Guds kärlek kommer till uttryck i Kristi människoblivande, i hans liv, död och uppståndelse till försoning för hela världen (Joh 3:16). Detta “försoningens ämbete” som berör hela människan har givits till församlingen (kyrkan).”Församlingen, i egenskap av Kristi kropp, är till sin natur missionerande i så hög grad att om hon upphör att vara det har hon inte bara misslyckats i sitt uppdrag - hon har upphört att vara församling (kyrka). (Andrew Kirk)

När kyrkan finner sina rötter och sitt väsen innebär det att hon på nytt upptäcker missionen.

Missionen förklarar också den enskilde kristnes identitet. Den kristnes liv präglas av tvådimensionaliteten: han/hon lever i världen men inte av världen. (Joh.17).Den kristnes identitet konstitueras av tron samt av mötet mellan tron och den omgivande världen. Den kristne är alltid redo att dela sin tro med andra.

Guds Mission är holistisk

”Hela evangeliet till hela människan i hela världen”

Uttrycket ovan är hämtat från Lausannedeklarationen och utmanar till en holsitisk syn på missionsarbetet.

Att evangeliet hade en förnyande effekt på hela livet var någonting självklart för de första kristna. De upplevde sig ha fått ett nytt liv i gåva, ett liv som revolutionerade deras tänkande och deras livsstil. Trons nya verklighet var för dem en och odelad.

Missionsteologin har på 1900-talet lyft fram evangeliets holistiska karaktär. Den ”sociala kristendomen” som talar för en förnyelse av samhället och ”väckelsekristendomen” som betonar evangelisationen har ibland ställts mot varandra. Detta föråldrade motsatsförhållande har sina rötter i upplysningsfilosofin. Den kom på ett onaturligt sätt åtskilja de fakta som går att verifiera naturvetenskapligt samt de subjektiva värdena och de religiösa åskådningarna. Här kan den afrikanska holistiska livsuppfattningen och kollektiviteten hjälpa de västerländska kyrkorna att se livet som en enda helhet.

Bibeln känner inte till en konstlad indelning i andliga och världsliga behov. Jesu liknelser och hans exempel skildrar trons verkan i människans liv. Skildringen om Kristi domstol enligt Matteusevangeliets 25 kapitel är mäktig: människorna döms för försummelsernas och kärlekslöshetens skull. Liknelsen om den barmhärtige samariern väcker frågan om äktheten i tron. Berättelsen om hur Jesus botade den sjuke på sabbaten (Matt. 12:10-14, Luk. 13:10-17) påminner om hur frälsningen ofta spränger människornas trånga religiösa mönster.

Hela människolivet är föremål för Guds frälsande och helande aktivitet. Den gode Guden som Skaparen, Återlösaren och Livgivaren innesluter människan i sin kärlek och hjälper henne att helas som människa redan här i tiden.

Ord och gärning hör samman. Jesu programförklaring (Luk. 4:16-20) visar hur det frigörande evangeliet möter människan med alla hennes problem. Jesus bedyrar att han kommit för att förkunna ett gott budskap för de fattiga, förkunna frihet för de fångna, syn för de blinda och att ge de förtryckta frihet.

Guds kärlek i Kristus tar människans hela livssituation på allvar med all dess smärta och söndrighet.

Guds mission är ”överkulturell” - inte fångad i en speciell kultur

Evangeliet om Jesus Kristus är samma för alla, men det klär sig alltid i något språks och någon kulturs dräkt. Kulturen kan ses som en referensram med vars hjälp människan inlemmar sig själv som en del i sin egen livsmiljö och sin omgivning. Evangeliet kommer människan nära mitt i hennes livssituation när hon hör Guds tilltal på sitt eget språk och med hjälp av sin egen kulturella referensram.

För att den kristna tron skall kunna förnya människolivet bör den få påverka också kulturens djupskikt det som styr människans inställning och beteende. Växelverkan mellan tro och kultur är en komplicerad och fortgående process.

Eftersom modersmålet utgör kulturens kärna, har missionen gjort många kulturer en oersättlig tjänst genom att bidra till skapandet av ett lokalt skriftspråk.

Kulturen behövs inte enbart för att ta emot tron, utan också i tolkningen av tron. I missionsarbetet bör man ständigt tänka över hur tron kan finna sina naturliga kulturella uttryckssätt och former.

Kulturen som ett mänskligt system är ändå aldrig fullkomlig eller felfri, utan samtidigt på många sätt begränsad. Synden har utsträckt sin påverkan också till kulturen. Varje kultur har sin mörka sida, vilken de som lever mitt uppe i den kulturen har svårt att se. Därför behöver kyrkan alltid ha en kritiskt distans utifrån sin egen kulturoch sina egna värderingar.

Guds mission i en värld med snabb förändring:

I en kort snabböversikt av centrala begrepp inom missionsteologin har vi inte berört stora och omvälvande megatrender som kommer att påverka vårt missionsarbete i framtiden. För vidare reflektion vill jag dock nämna Erwin Mc Manus som i sin bok Skulle vi inte förändra världen visar på 7 faktorer som skapar friktion och spänningar för dagens kyrkor, men också utmanar oss och kan ge draghjälp

Här är de globala trender han ser:

1. Radikala omflyttningar - en global rörlighet och radikala folkförflyttningar.

2.Urbaniseringen - 1950 fanns det sju städer med över 5 miljoner invånare, idag:70

3. Befolkningsexplosionen - trängsel, ensamhet och sönderslagna sociala ramar.

4. Teknologisk revolution - sociala medier slår igenom och får följder

5. Informationsexplosionen - på gott och ont.

6. Den globala mosaiken - världar och kulturer kolliderar. Hyperpluralism

7. En ny andlighet är en möjlighet men också en risk för kristen synkretism

Slutord:

De finlandssvenska pingstförsamlingarnas mission (FSPM) grundar sig på det uppdrag Jesus Kristus gett sina lärjungar för alla tider (Matt 28:18-20; Joh 17:18; 18:21) Vi har tagit emot uppdraget att i den helige Andes kraft predika evangeliet till alla folk och uttrycka Guds kärlek i konkret handling.

Evangeliet – som vi uppfattar det – gäller hela människan. Det innebär att missionsarbetet inte enbart möter de andliga behoven utan även de materiella och sociala (behoven) för att lindra nöden i världen. Övertygelsen om evangeliets förvandlande kraft och att människan går evigt förlorad utan Kristus är missionens drivkraft. Kristi kärlek driver (tvingar) oss! (2Kor.5:14 enligt Folk.bib. eller …lämnar mig inget val./Bib.2000…. tvingar/1917)

Litteratur och källor:

1. Andrew Kirk: Vad mission? En teologisk undersökning, Libris 2003

2.Lesslie Newbigin:Den stora utmaningen - kristen tro i ett pluralistiskt samhälle

Libris 1993

3.Lausannedeklarationen 1974, Lausanne Committee for World Evangelization

4.Manilamanifestet 1989, Lausanne Committee for World Evangelization

5.En gemensam tro - en gemensam uppgift, Finska missionssällskapets teologiska principer och riktlinjer för samarbete

6. FSPM:s riktlinjer, 2007

7. Erwin Mc Manus: Skulle vi inte förändra världen, Libris, 2006

Frågor att samtala om:

Hur kan missionsbegreppet befrias från sina belastningar i våra kyrkor?

Kulturen och evangeliet - hur hanterar vi dessa storheter hemma och på missionsfälten