Vi lever i slutet av det kristna kultursamhället. Avkristningen är nära på avslutad  i Europa. Den kristna kulturen som gett byggmaterial åt samhällsbygget under hela den europeiska historien är på väg att försvinna. Mediernas ”portvakter” och andra opinionsbildare kräver allt oftare att den kristna tron skall bort från kulturlivet och det offentliga.

 Men pendeln kommer att svänga.  Vi kan se helt nya tendenser på den andliga arenan.

Om texten i Joel kap.2 var aktuell på pingstdagen är den ännu mer relevant idag. Vad vi ser idag är en andeutgjutelse med proportioner som aldrig tidigare skådats.  Ingen  kunde för några år sedan ana hur snabbt församlingen i Kina växte, mitt under förföljelse och förtryck.. Detsamma sker i andra asiatiska och afrikanska länder.. Vi vet att  nya församlingar grundas bland tidigare onådda folkgrupper inom det tidigare Sovjets gränser. Det finns också många andliga vårtecken i vår egen världsdel.

Inom några år kommer vi att få se hur de kristna kyrkornas inflytande i Asien, Afrika  och Sydamerika kommer att bli mer synligt på global nivå.

Naturligtvis kommer det här att påverka skeendet i världen på olika sätt även om makthavare ännu inte tagit denna osynliga revolution i beaktande.

För några år sedan sades det att religionernas inflytande småningom kommer att avta. Idag vet vi att det är fel.

Nu är vi alla smärtsamt medvetna om den islamska religionens kraft  och dess  anhängares vilja att dö för sina ideal..

Gud kallar sitt folk till bön och helighet i Norden. Det är nyckeln till upppprättelse och helande för Kristi kropp. I den yttersta tiden skall Gud utgjuta av sin Ande över allt kött och härligheten skall återvända till församlingen. Gud vill förstärka sin närvaro och sitt ljus och han kallar oss till bättring och överlåtelse. I denna ”brudeväckelse” är det viktigt att värna om renhet och helighet. Vi behöver befrias från högmod och världslighet som bedrövat Guds Ande. Tyvärr har vi låtit oss formas av tidsandan och därmed förlorat vår andliga position och trovärdighet.

Det goda nyheterna är att vi går mot en upprättelsens tid då Gud får utgjuta sin Ande över sitt folk och föra oss tillbaka till de andliga källorna. Överallt i detta land samlas mänskor till bön. Det finns ett osynligt nätverk av grupper inom olika samfund och kyrkor som i profetisk ande bereder väg för en ny andeutgjutelse över vårt land och vårt Europa.

I historiskt perspektiv är det kyrkor som vågat avvika från tidens anda som haft det största inflytandet.  Eftersom ingenting har en så starkt attraktion på dagens  mänskor som Herrens närvaro och härlighet. I gudsmötet finner dagens förvirrade mänska en ny dimension som hon inte kan finna någon annanstans.

Efter otaliga resor  i andra länder vänder jag alltid hem med samma glädje och stolthet över den sociala trygget, det skolsystem och de pålitliga myndigheter vi har i Finland. Vårt land tillsammans med de övriga nordiska länderna hör i alla internationella undersökningar till de nationer som erbjuder den högsta livskvaliteten.

Det som bekymrar mig och många andra kristna opinionsbildare är att den nuvarande  politiken är helt blind för de kostnader och illamående som blir resultatet av den pågående successiva uppluckringen av traditionella  kristna värderingar. Det verkar inte finnas kompetens och vilja att ta itu med de tragedier och avigsidor som t.ex. den nuvarande familjesituationen för med sig. Det samma gäller alkoholpolitiken.

De flesta beslutfattare tycks vara helt fixerade vid budgetfrågor eller så vill man inte se följderna av den nuvarande  politiken. Kanske är det rent av så att man inte vågar uttala sig i frågor som av media anses vara tabu-belagda. Ingen politiker har råd att bli impopulär bland de verkliga makthavarna i vår tid.   Det som också bekymrar är att de  kristnas åsikter i samlivsfrågor, familje- och alkoholpolitik osv. inte har kanaler i vårt nuvarande mediaklimat.

Där är det bara en filosofisk riktning som gäller: sekulär-humanism. Det är rentav tragikomsikt hur svårt man har att hantera mänskor med traditionella  kristna värderingar. När en präst i Helsingfors för en tid sedan nämnde om den kristna synen på äktenskap och samliv tappade media sin svala objektivitet och går ursinnigt till attack. Här är allt tal om tolernas, förståelse och mångfald plötsligt borta - han har avvikti från den enda sanna tron och bör offentligt spöas av media. Visst är det inkonsekvent!   Jag är ibland förundrad  över att den Lutherska kyrkan som har tusentals akademiskt utbildade präster som jobbar heltid för  kyrkan inte syns och märks mer i det offentliga samtalet. Ärkebiskopen och en del av biskoparna gör ibland värdefulla utspel och får en del publicitet. Men det står inte alls i proportion till den Lutherska kyrkans verkliga inflytande. De frikyrkliga är praktiskt taget osynliga i det finländska medierummet. Är det den lutherska tvåregementsläran som befriar kyrkans kvinnor  och män från samhällspåverkan? Eller är det så att medias hottfulla attacker skrämmer gudfruktiga opinionsbildare till tystnad? Jag vet att många kloka präster och förkunnare drar sig för att offentligt framföra sina åsikter därför att man inte vill bli offentligt smädade av det  militanta medieklimatet  Så borde det väl inte vara i ett öppet  och demokratiskt samhälle!   Det behöver ske ett genombrott ifråga om etermedia på kristet håll. Vi kan inte vänta oss att medborgarfinansierade YLE som kallar sig ett ”public-service-bolag”(ungefärl. övers.:till allmänhetens tjänst) vill bli en kanal för de  kristna kyrkorna på samma sätt som den är det för t.ex idrottsintresserade och kulturkonsumenter. Det krävs modiga initiativ idag för att skapa en TV-kanal som kunde öppna upp för kristna värderingar. De som har inflytande på etermedia har ett enormt inflytande på samhället. Det har inte  kyrkorna i Finland alltid förstått. Här är en av orsakerna till att kyrkorna marginaliserats   Den finska radiokanalen Radio Dei har visat med önskad tydlighet vilken beställning det fanns på kristna program. Många mediaproffs var skeptiska och var helt fångade i föreställningen om att det inte finns så stort intresse för den typens program. De hade fel! På kort tid har radiokanalen överraskat alla och fått  imponerande  lyssnarsiffror. Det många  kommittéer och arbetsgrupper inom de kristna  kyrkorna misslyckats med i årtionden lyckades Kirsti Rostamo med då hon startade radiokanalen som idag praktiskt taget täcker hela Finland. Jag tänker på Rory och Wendy Alec som strtade God Channel som idag via satelliter ses i stora delar av världen och har ett jättelikt inflytande. IRR/TV:s program som sändes över Mellerstaöstern, Ryssland, Indien och Kina får enorm respons detsamma kan sägas om IBRAs verksamhet på olika håll i världen. Varför skulle det inte gå i Finland?   Digitaliseringen skapar utrymme för flera TV-kanaler .Flera nya kanaler strår till förfogande, men det är pinsamt tyst bland de kristna kyrkorna. Det är dyrt - visst. Men det verkar idag som om porr- och snuskföretag har större tro då det gäller ekonomi än de ”troende”. Var finns de som vågar ta steget ? Det finns många som väntar på den nya kanalen. 

(predikan den 15. mars i Filadefliakyrkan.)

En grundläggande och helt unik dimension i den kristna tron är vissheten om att Gud  är vår far. 

Då Jesus lärde sina  lärjungar att be ”Fader vår” var det något nytt  i relgionernas värld. Egentligen något revolutionerande. Visst kände de Gud som den  rättfärdige, helige  och allsmäktige - visst lovsjungs hans godhet i psaltarpsalmerna och visst var han en trygghet 

Men Jesus för sina lärjungar ett steg till:

Här handlade det inte  bara om religion utan om en relation…

I religionerna finns så mycket fruktan, prestation, underkastelse och egen strävan. 

Men  i Rom.8:15 vill Paulus visa på en annan väg: ”Ni har fått en ande som ger barnets rätt så att vi kan ropa Abba Fader - anden själv vittnar med vår ande  om att vi är Guds barn . . .”

Eftersom behovet av tillhörighet och tillit är så djupt liggande hos varje mänska öppnar sig här en helt fantastisk dörr till en livgivande relation. 

Jag vet att frågan om gudsbilden inte är helt okomplicerad eftersom den formas av olika upplevelser och kan deformeras av smärtsamma erfarenheter både  inom familjen och i kyrkornas värld. 

Ändå finns inbjudan här: En inbjudan till helande och upprättelse. Ett välkommen hem till gemenskap med Gud. Inte bara som en idé eller vacker poesi utan just som en far. 

Tillhörighet innebär trygghet och ett sammanhang i en fragmenterad väld och tillvaro. Vi är inte ensamma och utkastade i livet med alla frågor och svåigheter. När Jesus skulle lämna sina lärjungar efter tre år sade han: Jag skall inte  lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 

Jag läste en gång en rar berättelse om en pappa som var på biografen med sin son innan föreställningen gick pojken ut och köpte godis. När 6- åringen skulle återvända till sin plats var  ljusen redan släckta och han visste inte hur han skulle hitta sin plats. Han greps av panik och alla kunde höra en skrämd pojkröst i salongen: Finns det någon här som känner igen min röst . . .

Klart: Det fanns en - det visste  pojken. Han hade en far som kände rösten …

Det är viktigt att få säga det idag: När vi hamnar i mörker och inte hittar varken vår väg eller vår plats i livet - finns det en far som hör vårt rop pch känner igen vår röst. 

När jag mötte mitt livs stora trötthet, frustration och utbränhet för en del år sedan var det just denna insikt - denna livsförvandlande upplevelse som lyfte upp mig och förändrade mitt livsperspektiv och min gudsrelation. 

Jag hade  många års församlingstjänst bakom mig, jag var flitig och plikttrogen och arbetssam. Men jag såg mig mer som en tj’änare eller arbetare i Guds rike och jag kände trycket av mänskors förväntningar och krav. 

I en fräsch upplevelsen i att vara ett Guds barn förlöstes glädje och avslappning. Något av barnet inom mig vaknade till liv på nytt. En nya entusiasm och frihet kom in i mitt liv. 

Prestation skapar frustration, kritik och avund - barnaskapets ande ger glädje,  frihet och kreativitet. 

Mitt kristna liv är idag inte primärt kopplad till kristen verksamhet utan består av en trygg relation till en far som älskar och accepterar mig sådan som jag är.

Ett faktum är: Denna livgivande relation förlöser mycket energi och glädje i våra liv . . . Att sedan tillsammans med många andra bygga en levande och attraktiv församling är en del av denna process. 

En sak till!!

Gud är god - och har ett stabil psyke!!

Det finns en ofta förekommande föreställning att Gud alltid är missnöjd med oss. Har vi inte gjort något illa så är vi alla fall på väg att göra något . . . Att se Gud som stödjandeoch välsignande är inte alla förunnat.  

Men i Herrens välsignelse finns ett utrryck som värmer mig: 

 ”Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låter sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.  I en av mina bibelkommentare upptäckte jag en dag att uttrycket  ansiktet lyser lika väl kunde ha översatts från hebreiskan med orden: Han ler mot mig… 

Det är sant att Bibeln är en viktig bruksanvisning för våra liv, men  Gud är inte missnöjd  och hotfull utan en far som ler mot oss. När vi vänder oss mot honom kommer vi att se det - och bli starka.

Ddt finns en inbjudan till oss alla - en inbjudan att komma närmare och uppleva mer tillit och trygghet i Gudsrelationen. 

Filadelfia - församlingen i hjärtat av Helsingfors med hjärta för Dej. Filadelfia är ett bra ”varumärke” som starkt associerar till en relationsbaserad församling. Namnet är sammansatt av två grekiska ord: ”phileo”som betyder vara vän, tycka om ,att umgås

 samt ”adelphee” - syster eller ”adelphos” - bror

Att vara med i ett församlingsbygge i vår tid är på många sätt ett  pionjärarbete. Många har upphört att tro på församlingen som attraktiv och relevant i vår tid. Man har sin tro i hjärtat - men vågar inte av olika orsaker bli en del av en församlingskropp. Ändå är Bibeln klar på en sak: Kristen tro skall levas ut i relation till andra. Så mycket av Nya Testamentets  undervisning handlar om just den utmaningen. 

Det är i relation till andra vår tro utvecklas och våra gåvor mejslas ut.

I Filadelfia tror vi på församlingen och söker vägar att tillämpa Bibelns undervisning om en levande, kreativ och stödjande gemenskap. 

Vi vill se Kristi kropp än en gång resa sig i vårt land med Gudsnärvaro, frihet och kraft. Vi vill se en församling som väcker respekt därför att det finns vision, handlingskraft och hänförelse.  

Det finns en skönhet i den kristna gemenskapen som attraherar och behöver återerövras i varje generation. Visst - det har funnits och kommer att finnas många brister och svagheter - dem måste vi arbeta med. Men de befriar oss inte från uppdraget att vara församling med Bibeln som förebild. 

Ordet ”församling” i Nya testamentet är översatt från ordet ”ekklesia” som betyder de utvalda och i profan grekiska användes begreppet för dem som utvalts ”att sitta vid stadsporten” dvs. utgöra stadens ledning. 

Vi är genom tron på Jesus utvalda och kallade att ha ett andligt inflytande i våra städer. Det finns en sk. universell församling dit alla kristna i alla länder kan räknas. Men Paulus brev i Nya testamentets brev är sända till församlingar som har en adress, ett ledarskap och en fysisk närvaro i staden.  

Vi vill inbjuda till 2000-talets stora äventyr: Att vara församling med Apostlagärningarna som förebild i ett modernt och sekulariserat samhälle. Vi vill öppna famnen och välkomna många hem . . .

Det finns pessimistister som tvivlar på församlingens roll och möjligheter att gestalta evangeliet relevant och tilldragande för vår tids mänskor. Kyrkorna har nog problem på det här området. Men för min del anser jag att det är för sent att vara pessimist. Den process vi i Filadelfia är i just  nu har redan fått många att tänka om. Sekulariseringens magra andliga föda har skapat hunger och törst och många spanar efter liv och kraft. De spanar efter en församling som har en öppen dörr, ett varmt hjärta och framförallt mat för en hungrig själ. 

Kenneth