Att ännu en gång besöka Israel var en fin upplevelse. 

Har delagit  i flera turistresor som reseledare och deltagit  i konferenser under årens lopp. Landet är inte på något sätt främmande för mig . Men denna gång var unik: vi reste  tillsammans med Barbro som av kära vänner fått pengar till resan. Det var en jättefin upplevelse att se de” heliga platserna” tillsammans med Ba som såg allt med fräscha ögon. Vi tog oss fram i egen takt; åkte taxi och buss från Tel Aviv tlll Jerusalem och vidare till Tiberias. Bara det var intressant - att träffa ”vanligt folk” och känna  på atmosfären  i landet. 

Jerusalem är en kokande kittel - med denna mosaik av religioner och variationer på kristen tro.

Skönt att gå Via Dolorosa med katoliker och  protestanter. Där blir man påmind om att vi trots allt är vi djupt förenade i de centrala delarna av vår tro - de som just skedde här i Jerusalem för 2000 år sedan. 

I kyrkan byggd i Getsemane örtagård mötte vi en grupp kristna från de växande kyrkorna i Öst-Afrika. De stod vid altaret och sjöng  ”Asante sana bwana Yesu”.  En  ambassadör från ett Väst-Afrikanskt land kom in med tolk och livvakt och uttryckte sin respekt och delaktighet i Frälsarens lidande. Två kineser (kanske från Taiwan) böjde knä vid altaret och en grupp japaner kom in.Sp fortgår det dag efter dag.

Någonstans inom mig bröt glädjen fram och jag förstod att Jesu lidande och smärta  var inte förgäves. Jes.53:11 : ”av den vedermöda hans själ utstått skall han se frukt och så bliva mättad (tillfreds) Tänk att kristen tro idag är en så betydelsefull gemensam nämnare mellan snart sagt alla folk och länder.

Gallilén och Gennesarets sjö är alltid lika rofulla - speciellt om man kommer direkt från Jerusalem eller Tel Aviv. Vi åkte ut en dag på sjön med en båt som hyrts av en skolklass flickor i 12-14 års- åldern från en ortodox skola i  Jerusalem. Då båtföraren lade på en CD med hassidistiska sånger (hassidism: en karismatisk / glad judisk rörelse) började dansen som inte upphörde förrän vi var i hamn. Vilket håll-i-gång och tjo- o-tjim. Barnen från Jerusalems ortodoxa kvarter njöt av den friska sjöbrisen. Men deras glädje var lika uppfriskande för oss som att se de pastorala idyllerna på den vackra sjöns sluttningar. 

Israel är en kämpande nation - det är idag inte bara de yttre hoten som kastar sin skugga över landet.

Att integrera 1,5, miljon ryska judar är ingen liten utmaning. Det byggs bostäder intensivt över hela landet.

Antalet ortodoxa judar växer också och skapar både samhällelig och politisk spänning. 

De uppfattas av nånga sekulariserade judar som en stor belastning, eftersom man inte deltar i byggandet av landet. Man ser det nuvarande Israel som en mindre viktig angelägenhet, utan istället ser man fram emot det andliga Israel som skall komma en dag.  Många av oss  kristna ser fram emot. den dagen också, men medan vi väntar på Messias är vi kallade att leva med i samhällets smärta och bygga landet….  

Israel lämnar ingen oberörd -  här är landet som varje dag väcker rubriker i någon form i medierna. Här är landet som är så djupt förknippat med vår kristna tro. Här  är landet som också kommer att spela en avgörande roll i den framtida världspolitiken - för att inte tala om Fredsriket vi alla väntar på och som Bibeln talar om.

Då skall Messias ta rodret och utgående från Jerusalem skipa fred  och rättvisa.

Till dess är vi kallade att välsigna Israel och önska Jerusalem fred.