Påskbudskapet förkunnar den uppståndne och levande Kristus men det lyfter också fram kvinnors tjänst. När Maria & Maria kommer till graven och får se den tom. När de hör ängelns budskap om uppståndelsen och uppmaningen att berätta detta för lärjungarna är det ingen slump.
Gud vill i det nya förbundet använda kvinnor för att förkunna budskapet om den uppståndne Kristus.
På pingstdagen citerar Petrus profetian i Joel 2 om ”andens tidsålder” där kvinnor och män, unga och gamla skall stå i gemensam tjänst.

Sedan vet vi hur det gick.
Starka inslag av den gamla kulturens patriarkaliska synsätt och gammaltestamentlig gudstjänstordning blev en del av den kristna kyrkans tradition.

Pingströrelens frambrytande för hundra år sedan kom att bli en reformation ifråga om kvinnors tjänst. Budskapet i Joel 2 lyftes fram på nytt och många framstående kvinnliga pionjärer banade väg för pingströrlelsen i USA och i missionsländerna. Men inte bara där - i de Nordiska länderna kom kvinnliga förkunnare att vara spjutspetsen för den nya rörelsen. Tyvärr blev deras insatser snart begränsade på grund av influenser från övriga kyrkor och därmed minskade tyvärr antalet kvinnliga förkunnare drastiskt.
Detta trots att pingst inte har den ”ämbetssyn” som väcker så mycket diskussion bland våra lutherska vänner idag. Tvärtom har ju pingströrelsen tonat ner skillnaden mellan kleresi och lekmän och lyfta fram det allmänna prästadömet. Varför är det så få kvinnor i församlingstjänst just nu?
Är bilden oklar? Förväntas det tydligare signaler ifråga om kvinnors tjänst?
Idag då en ny generation står och knackar på dörren tror jag vi utan tvekan kan konstatera att det inte finns teologiska begränsningar för kvinnors tjänst. Vår ”Pingsttradition” uppmuntrar mer än hindrar oss att frisätta den potential som finns i kvinnligt ledarskap.

Gud har skapat människan som kvinna och man. I den hebreiska texten sägs det ”till kvinnligt och manligt skapade han dem”. Alltså är själva polariseringen gudomligt planerad önskvärd och välsignad. Dessutom myckt behövlig även i dagens församlingsledarskap.

Bibeln kryllar av exempel på kvinnor Gud valt att använda i olika funktioner. Här kan vi se hur olika temperament, social status och framtoning blir till välsignelse i olika situationer. Vi kan se kraftfulla profetgestalter, domare och affärskvinnor som använt resurer i Guds rike. Här upptäcker vi hur varmhjärtade omsorgsmänskor och kvinnor som använt sin kvinnlighet fått vara nyckelpersoner i sin tid.
Läs om Mirjam, Debora, Hulda, Hanna, Ester, Rut, Noomi, Rahab,
Rakel, Lea, Maria, Susanna, Rode, Lydia, Priscilla, Eunice, Dorkas och Tabita …
Vi tackar Gud för alla kvinnor som gett sina gåvor till Guds rikes förfogande och står i tjänst i våra församlingar. Jag tror vi alla behöver vara med och bana väg och bekräfta nästa våg av kvinnor i Guds rikes tjänst.
Kenneth Grönroos

Det är i familjen och hemmet barnen påverkas  starkast.

Föräldrarnas inflytande betyder odiskutabelt mest för barnen. I hemmet avgörs hur lycklig, stabil och säker individen blir. Där tränas den unge att komma överens med vuxna, jämnåriga och annorlunda barn, där formas självbilden, kreativitet, intellekt, vilja och hennes förmåga att relatera till andra mänskor.

Varje barn behöver ett hem med ansvarsbärande föräldrar och en trygg famn.

Tyvärr måste vi i vår tid konstatera att man i vår tid inte värnar om familjen som man borde.  Det är katastrofalt kortsynt.

Kostnaderna för samhället stiger explosionsartat i samma takt som familjeinstitutionen bryts ner. Barnskyddet och vården av barns illamående har ökat med 30% under åren 2001 - 2006 uppges det i en artikel i Helsingin Sanomat.

I Tammerfors ökade vård av  barns illamåemnde med ca 10 % senaste år - tendensen är densamma överallt. Vård av barn på anstalter och upptagningshem kostar samhället ca 60 000 per barn varje år. Alltför många föräldrar lider av kroppslig, andlig och känslomässig utarmning och det är barnen som får ta de värsta stötarna. Barnen är de mest behövande  i vårt samhälle och kärlek är deras störstra behov.

Allt fler ansvarsbärare är oroade för utvecklingen - inte bara för barnens skull utan också för de växande kostnaderna.

Familjeinstitutionens kris drabbar inte bara barnen den blir dyr för samhället.

Men det finns en annan sida: alltför ofta fokuserar vi bara på de negativa tendenserna. Trots allt mår de flesta barn bra och de flesta föräldrar gör sitt yttersta att förbereda nästa generation för livets utmaningar. Många ensamstående föräldrar kämpar tappert för att ge sina barn en god grund  i livet. De är beundansvärda. Trots stora utmaningar inom yrkesliv, samhälle och egna banklån skapar unga föräldrar överallt  i vårt land en lycklig upväxtmiljö för 100 000 tals barn.

De är värt stöd  och erkänsla.

Barbro och jag har som farföräldrar möjlighet att med beundran följa  med en ung familj som har två små pojkar. Vi ser det som en oförtjänt lycka och förmån att få ha en fin relation till Walter, 4 och Milton, 2 år. Om möjligt hoppas vi få vara ett stöd för föräldrarna i deras uppfostringsansvar och framförallt hoppas vi ge något in i pojkarnas liv. Det de här två ”unga männen”ger oss med sin energi och livskraft är ovärderligt - vi har fått så mycket glädje av dem.

En del av familjens kris och vår tids söndrighet är den att generationerna skiljts åt Det har skapat ett tomrum. Familjen är större än mamma, pappa och barn. Dagens unga familjer behöver även far- och morföräldrar.

Familjen och församlingen är två insitutioner som Gud instiftat och är därför heliga. Gud älskar församlingen och familjen och han har en hög kallelse för dessa. Men just därför har djävulen ett ont öga till både familj och församling. Det är inte märkligt att han vill krossa dem. På detta sätt kan Fienden ”stjäla,slakta och döda”.

Kyrkorna kan absolut göra mer för att stötta äktenskapet, familjen och barnen som växer upp.

Arbetet bland barnen kan förbättras och vi bör kunna erbjuda undervisning och träning till gifta par att utveckla sin relation. Föräldrar och familjer behöver mer stöd i deras viktigaste livsprojekt: barnen.

Låt oss även göra uppror mot tendensen att isolera generationerna  från varandra - vi behöver verkligen varandra.