2000 talets stora äventyr är att mitt i en brutalt sekulariserad värld bygga Guds rike - församlingen. Att på olika sätt proklamera:  kärlek - hopp och tro.

Tillsammans med  våra  vänner i Filadelfia är Barbro och jag är djupt överlåtna till visionen att bygga en landningsplats för den helige Ande. En plats som attraherar på grund av den Jesus-atmosfär och de attityder till mänskor och deras  kamp som finns här. Vi ser att detta är möjligt på olika håll i världen och det är det även här i ”down-town” Helsingfors

När jag talar om kyrkan/ församlingen talar jag inte om en institution utan den förunderliga närvaro som uppstår då Guds barn fyllda av den helige Ande umgås med Gud och andra som känner honom.

Då man betjänar varandra med då gåvor man fått i samklang med det mandat som gett  skapas en atmosfär som är laddad av kraft. Det attraherar mänskor som söker frihet och kraft för sina liv. Om man förlorar detta blir församlingen deformerad av värdsligt tänkesätt och upphöratt vara församling i biblisk mening.

Hur vill vi att vår församling skall vara?

1. Vi är relevanta i vår framoning -det betyder att det vi gör måste gå att tillämpa i livet, uppfattas viktigt och närvarande.

Den stora utmaningen är inte att mänskors andliga längtan upphört - utamningen är att finna  kontaktpunkter med våra medmänskor och skapa en miljö och en kultur som uppfattas som relevant/tillämpbar.

1 Krön 12:32 av Isaskars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra…

Att vara en relevant församling innebär att vara i världen men inte av den. Mänskans grundläggande behov förändras inte trots att kultur och livsstilar växlar. Att förmedla kärlek, hopp och tro till mänskor i olika livssituationer är  och förblir vårt viktigaste uppdrag.

Församlingen skall inte vara en plats man står ut med utan en plats man inte kan leva utan.

Mänskor söker inte religion - de vill veta att Gud kan hjälpa och göra en skillnad i deras liv, deras familjer, relationer och arbetsplatser. - Han kan!!

Jag hoppas våra predikningar skall handla lika mycket om måndagar som söndagar - jag menar  kristet liv skall vara en kraftkälla föross 7 dagar i veckan…

2. Vi vill att vår församling skall vara fylld av Kristi efterföljare som lärt känna den helige Ande men samtidigt är autentiska och genuina - äkta!

- Det betyder mänskor som är pålitliga, tillförlitlig och trovärdiga….Jag tror på en stark nävaro av den helige Ande och mänskor som samtidigt kan vara närvarande i det verkliga livet och kan dela det med sökare…

Vår tid ropar efter äkthet - så mycket är ”fake”,  image och trender. Min tro på Jesus är mitt liv - inte en roll jag spelar. Jag vill vara det jag predikar - integrerad : Herre hjläp mig!

3.Vi är en församling som vill erbjuda starka  möten med en Gud som älskar mänskor - också mitt i deras söndrighet och misslyckande.

Församlingen är ingen utställningslokal för perfekta mänskor eller en plats för andlig teater. Guds hus är en ”Krukmakarens verkstad” där Gud jobbar med leret -  visserligen med växlande framgång - men med visionen att göra oss till kärl som kan bära ut vatten till törstande mänskor

Vi  utmanar förebedjarna och mänskor som är beredda att utbe sig andliga gåvor och mandat för att stå i befrielsens tjänst. Så många är bundna av Satan - på riktigt. De måste lösas med andlig auktoriet och andliga verktyg.

4. Vi skall vara en församling med en atmosför av generositet. Vi har rätt stora utamningar  på det ekonommiska området just nu… och vi är djupt gripna över det engagemang som  mångsa visat ifråga om ekonomiskt stöd.

Tiondegivandet ser vi som en möjlighet  till välsignelse över våra liv. Generositet syns också på annnat sätt: genom att ha en öppen dörr till olika minoriteter - olika språk och etnisk bakgrund. Vi är inte en finlandssvensk församling- vi är något mer: Vi bygger Guds rike.

Vi hoppas kunna göra mer för det samhälle vi är en del av. Församling är koinonia / realtioner men den är också diakonia / tjänande . Det innebär att möta mänskors behov och nöd.

5. Vi är en församlling som vill träna  och uppmuntra mänskor till  att upptäcka sina gåvor och komma i tjänst…(Reproduktion)

Det  vi kallar det allmänna prästadömet  innebär att alla kan vara med och bidra på ett väsentligt sätt i det andliga projekt vi är en del av. Vår grundläggande vision är :

Vinna - Förankra - Lärjungaträna och Sända

Ledarskolan är här ett viktigt arbetsredskap. Vi inbjuder mänskor som vill bli cell-ledare och gå in i andra uppgifter i församlingen att vara med då och tränas, inspireras och förlösas till tjänst i Guds rike.

Det kan vara viktigt för oss som lever i de kristna miljöerna att lyssna in vilka tankegångar påverkar media och det vi kallar det offentliga rummet. När Christer Sturmark i Sverige stigit ut ur garderoben och avslöjat den sekulär- humanistiska agendan är det ord och inga visor.

Läs det här!

”Jag tror att upplysningsprojektet, att gradvis göra oss av med religiösa trosföre-ställningar till förmån för vetenskapliga insikter, inte kommer att lyckas.  Kanske uppgiften istället är att försöka kanalisera in den religiösa tron i ofarliga banor, så att den inte kan göra skada. Att sätta religionen i karantän och hoppas att teologin utvecklas till att bli så pass innehållslös att den aldrig kan missbrukas.

Upplysningsprojektet kan inte längre vara att bekämpa religionen, utan måste vara att hålla den i schack och kontrollera den. Det är ungefär som med narkotika”

(Torbjörn Tännsjö i samtal med Christer Sturmark i tidningen Humanisten, nr 1, 2006)

Några frågor installer sig osökt:

Är det såhär man tänker i moderna mediehus? – Kristendom och dess representanter är satta i någonslags karantän för att på detta sätt minimera “skadan”.

Kommer den moderna sekulärhumanismen att bli den ideologiska kraft som skapar ett intolerant samhälle för oss som bekänner oss till den klassiska kristna tron?

De sekulärhumanistiska kretsarna som målmedvetet lyft frågan om tolernas  på agendan i den offenliga debatten, är de på väg att ändra tonläge?

Om man får tro Christer Sturmark i Sverige är det tyvärr så. Om han representerar ett större ideologiskt block är det skrämmande perspektiv  som öppnar sig.

Ordvalet är intressant!

Narkotika!

”Ett opium för folket”, kallade Marx det kristna arvet.

Lenin, Stalin och de övriga diktatorerna i kommunistvärlden förverkligade som kännt en omänsklig och brutal utrensning mot kristna i kommunistvärlden.Motivet var att ”hålla de kristna i schack och kontrollera dem”. Det ”projektet” som kostade 10-tals miljoner liv är väl ingen särskilt stolt över i dagens värld.

Men att svenska samhällsdebattörer utan att allvarligt ifrågasättas använder denna retorik är uppseendeväckande.

Vi har ansett att humanismen har stått för goda människovänliga värderingar och frihet.

Håller humanismen att på vägen förlora de värden man i utgångsläget önskade försvara? Det frågar allt fler kristna påverkare.

Det är förvånansvärt tyst för tillfället kring frågan om vart den moderna humanismen är  på väg

Hur som helst är det värt att anpassa sig till den nya verklighet vi som kyrkor kommer att arbeta i. Det ställer nya krav på mod och klarhet.

Priset för sant lärjungaskap går upp när intoleransen mot klassisk kristen minskar.

Det krävs mer av personlig övertygelse då man anses vara ”en farlig drog” av dem som hörs och syns i samhällsdebatten.

Sammanfattningsvis: Den kristna kyrkan har ingenting att frukta. Historien har visat att kyrkan (i universell mening) frambringat sina bästa kvaliteter under förföljelsen under den första tiden och under kommunismen i Sovjet och Kina.

Det pinsamma är att det hos oss sker under ackompanjemang av yviga deklarationer om frisinne, liberalism och tolerans

Kenneth Grönroos