Samtidsorientering är ett viktigt läroämne i all församlingsledning idag. Hur tänker mänskorna därute och på vilket sätt kan vi vinna deras förtroende och respekt? Hur möter vi vårt närsamhälles behov.
Jag är inte säker på att vi så snabbt skall angripa och distansera oss från modern kultur. Postmodernism är den kristna trons fiende lika lite som andra kulturer är det. Kristen tro har överlevt i de mest skiftande kulturer. Församlingens uppdrag har kunnat genomföras i hellenistisk, ateistisk och kommunistisk kultur och i västerländsk modernism. Just nu kan jag se att kyrkorna på olika sätt söker sin form och sin framtoning i en postmodern kontext. Kyrkor som älskar sin samtid och dess mänskor kommer alltid att nå mänskor och ha framgång
Kort sagt är post-modernism tiden efter modernismen.
Det vi kallar modernism har sina rötter i den sk. upplysningen (Voltaire 1694-1778) där vetenskapen är den yttersta sanningen och ger svar på alla frågor och löser alla problem.
Humanism, kommunism och andra ”ismer” har under 1800 och 1900-talen självsäkert marscherat fram på scenen och menat sig ha lösningen på mänsklighetens problem. Tron på förnuftet, arbetet och den ”goda mänskan” har varit fundamentet för denna livssyn.
Lever kvar bland 40-50-talister..
Darwins teori var en viktig byggsten i det modernistiska bygget. Gud behövdes inte längre ens för Skapelsen…
Ofta har den kristna trons övernaturliga dimension hänförts till kategorin ”vidskepelse” Den kristna moralen har ansetts som hämningar som behöver brytas.
I slutet av 1900-talet hände något intressant. Från den hurtfriska modernistiska optimismen rörde sig speciellt ungdomskulturen mot en allt mer pessimistisk och likgiltig livssyn
Optimismen och tron på att vetenskapen skall lösa alla problem ersattes med rädsla för vad den teknologiska utvecklingen kan ställa till med (kärnkraft och vapen).Krig och onska naggade också tron på ”den goda mänskan” i kanterna. Katastrofscenarier skapade ångest och likgiltighet. Man tog sin tillflykt till olika subkulturer, drogkultur och nöjeshysteri.
Samtidigt blev man allt mer ointresserad av vad som är sanning! Man blev ointresserad av att påverka samhället och var inte intresserad av övergripande frågor - utan värnade om sitt eget välbefinnande, vad som känns bra och ”är rätt för mig”.
I en post-modern värld är det inget problem att ha en världsbild som inte hänger ihop. Man är van att leva i ett spänningsfält, i en paradox. Man får info från olika källor det gör att tankandet och handlingsmönster blir fragmentariska.
3. Inga sammanhållande berättelser
Den postmoderna eran karaktäriseras av att man avskaffat alla sammanhållande berättelser (the great narratives) och andra stora berättelser som hjälper oss att förstå världen och oss själva i ett större perspektiv. Man föredrar korta berättelser i filmer eller reality shows. Men den postmoderna världsbilden är fragmentarisk. Korta projekt hellere än att ”binda” sig för lång tid framåt. Man bryter gärna upp från en kultur och går till en annan.
3. Mediaberoende, information och underhållning
Den postmoderna eran är extremt medieberoende. Man har ett enormt behov att vara on-line hela tiden trots att det inte producerar något.Världen har blivit en enda by. Massproducerad underhållning ger mänskor identifikationsobjekt. Även nyhetsflödet blir mer och mer underhållande. Njutning och sinnesstimulering ersätter tänkande och helhetsförståelse.Ord och fakta förkastas till förmån för bilder.
4.Individualism
Satsar på självförverkligande och befrielse från ”hämningar”. Framhåller friheten att leva efter egna val - att inte bli beroende av kollektiv. Detta har inverkat på mångas syn på familjen och församlingen där man blir en del av ett större helhet. För den post-moderna mänskan är friheten att själv få välja något som ofta går före andra hänsyn.
FÖRSAMLINGENS ROLL I EN POSTMODERN TID
Det finns en växande ångest och meningslöshet. Självfixering och avsaknaden av värdegrund och sammanhållande berättelser skapar längtan - en längtan som vi behöver se som en utmaning. Det andliga syret börjar ta slut och jag tror på fullt allvar att vi har en jätteutmaning framför oss!
Den kristna församlingens största utmaning är att leva i real-tid och möta de behov som finns och frimodigt visa på evangeliets hållbarhet och livskraft.
Här några av de behov som samtiden präglas av:
1.RELATIONER - i spåren av individualism har vi fått söndriga relationer på flera olika plan och ensamhet håller på att bli vår största folksjukdom En förs. som går från aktiviteter till en relationsbaserad gemenskap kommer att betyda mycket i framitden.
2. MAN SÖKER ÄKTHET - i en tid som satsar på underhållning, glamour och spel finns det en djup längtan efter något som är sant och äkta.
Kristen tro som präglas av genomskinlighet, sårbarhet och äkta engagemang har framtiden framför sig
3.ANDLIGA VERKLIGHETER - mänskor söker inte aktiviteter utan kraft att leva och överleva i kriser och motgångar.Program och underhållning och välregisserade program finns det överallt.
Vårt viktigaste bidrag till dagens sökare är att öppna dörren till de andliga realiteterna. Nokia-rörelsen öppnar på glänt till verkl. upplevelser i lovsång helande och andra pingstförsamlingsaktiviteter. Jesus och
pingst är välfungerande koncept i en postmodern västvärld.
4. IDENTITET OCH MENING MED LIVET - dagens mänskor är upprivnavfrån sina sammanhang och flyter omkring i en osammanhängande tillvaro utan fasta punkter. Församlingen som familj, trygghet, undervisning, normer och kärlek kan bli oerhört tilldragande. Vår identitet som Guds folk och Guds barn kan bli en viktig aha-upplevelse som en ångestfylld och förvirrad postmodern mänska.
5. EN HOPPETS GEMENSKAP - i den genuina oro och ångest många känner för framtiden kan budskapet om att Jesus skall komma tillbaka
och skipa rättvisa och rättfärdighet på Jorden är ett stort budskap i vår tid. Hela vår församlingsstruktur och atmosfären kring den måste
andas hopp.Förkunnelse och lovsång skall rikta mänskor bort från sina egna misslyckande mot honom kan göra allting nytt. Det finns en väg till upprättelse, helande och mening i livet. Aldrig har hoppets budskap varit så viktigt!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
LESSLIE NEWBIGIN i boken ”Kristen i en pluralistisk tid…
Framtidens församling behöver följande kännetecken:
1. En lovprisande församling. Vördnad, respekt, beundran och kärlek till något som är större och bättre än jag själv. Gudsfruktan
2. Sanning och ärlighet
3. Engagemang i samtidens angelägenheter - både glädje och sorg.
4. Uppmuntra kvinnor och män att utveckla sin prästerliga tjänst.
5.Gemenskap och ansvarstagande soim motkraft till tidens förlamande individualism
6. Hoppets gemenskap - bli inte klagande nej-sägare utan glada pro-aktiva aktörer.
