Många frikyrkoförsamlingar har uppstått som ett resultat av väckelser eller andliga besökelsetider.

Då talar vi om gnistor från himlen som tänt mänskor i brand och utmanat den andliga  ljumheten. Ofta har väckelser backats upp av sociopolitiska faktorer och karismatiska och starka ledare som blivit katalysatorer för skeendet.

Dessa väckelser är svåra att beskriva och är i ett större perspektiv ovanliga inslag i den kristna kyrkans historia. En sak är säker de kan inte frammanas av mänskliga aktiviteter utan är ett suveränt verk av den helige Ande

Men i de flesta fall har församlingarnas framgång eller tillbakagång berott på helt vanliga faktorer som starkt  påverkat skeendet  ifall man hade kunskap eller intresse för saken. De senaste åren har församlingsutveckling blivit  en verklig ”vetenskap”vars upptäckter används av framgångsrika församlingar i alla delar av världen. I Nordisk frikyrkighet har det funnits en märklig tro på att ”dens stora väckelsen” kommer och löser alla problem. Jag menar att den attityden har bromsat församlingsutveckling och nyorientering med avsikt att möta samtidens andliga längtan. Idag går mycket av denna andliga längtan förbi kyrkorna medan många  kyrkor lider aven stor okunnighet om de faktorer som skapar ett dynamiskt skeende.

I vår del av världen har vi sett församlingar födas och växa för att sedan inleda en fas av  stagnation. Småningom upphör församlingen att attrahera nya mänskor och är inte längre ett fungerande organ för andlig fortplantning och liv.

Vad är det som skett?

Jag är inte van vid att närma mig ett ämne från ett negativt perspektiv men låt mig trots det ge några orsaker till att församlingar tappar sin styrfart  och livskraft

1, Man har förlorat visionen - man tappar därför riktningen och fokus. Man blir inåtvänd och upptagen med att skapa en skön och trivsam församlingsvärld istället för att vinna nya mänskor för Jesus.

Vision verkar vara en av de viktigaste framgångsfaktorerna för en församling. - Det man ser påverkar oss mer än vi tror. När en församling förlorar sitt fokus  inträder antingen en förlamning och rutinmässig verksamhet. Eller så hamnar man in i en kortsiktig opportiunism vilket innebär att man gör sådant som ger tillfälliga vinster eller bekräftelse. Istället borde man sitta ner och  ompröva hela arbetet i ljuset av de klena resultat man uppnått.  Man behöver fråga sig vad det var som gjorde att man grundade den församling man tillhör – vad var syftet och vad var drömmen?

2. Den andliga temperaturen har sjunkit - det betyder att bön blir anemiskt  och rutinmässigt och förlorar sin glöd  och sitt fokus.  Gud använder bön för att tala till oss och skapa något nytt i våra liv bönens ande är kreativ.

Det andra är att bönen öppnar för den profetiska dimensionen som hjälper oss att förstå vad Gud vill säga till oss och vilket hans program är för den tid vi lever i.

För att kunna bryta satans makt behöver man bygga upp en andlig auktoritet som kan bryta de fästen som vi de facto möter i allt andligt arbete. Många församlingar förlorar sin slagkraft därför att man lagt ner sina vapen och gett fienden fria händer både i församlingen och i det samhälle man skall betjäna.

3. Man har blivit inåtvänd och upptagen att bevara och odla en ”kristen” kultur. Ja, kulturen blir en del av det outtalade syftet med församlingens verksamhet  Vi har till och med sett ex. på att man tillbakavisat allt och alla som hotar denna kuturella  homogenitet. Istället för at medvetet inkludera nya  mänskor skyddar man sig mot nya och främmande element. Därmed har  man tagit de första stegen mot sekterism. Församlingens primära uppdrag är att spränga cirklar och inbjuda mänskor till att bli involverade i arbetet och inkluderade i en generös gemenskap.

Jag är inte säker på att vi så snabbt skall angripa och distansera oss från modern kultur. Postmodernism är den kristna trons fiende lika lite som andra kulturer är det. Kristen tro har överlevt i de mest skiftande kulturer. Församlingens uppdrag har kunnat genomföras i hellenistisk kultur, ateistisk och kommunistisk kultur, i västerländsk modernism. Just nu kan jag se att kyrkorna på olika sätt söker sin form och sin framtoning i en postmodern kontext. Kyrkor som älskar sin samtid  och dess mänskor kommer alltid att nå mänskor och ha framgång

4. Budskapet når inte fram. Passionen att se mänskor bli frälsta har svalnat. Man har förlorat språket och kontaktytorna. Till sist kan man inte längre kommunicera på ett relevant sätt. Sedan upptäcker man indignerat att folk inte lyssnar eller visar intresse för världens bästa budskap.

Samtidsorientering är ett viktigt läroämne i församlingsledningarna idag. Hur tänker mänskorna som vi har runt omkring oss och på vilket sätt kan vi vinna deras förtroende och respekt? Hur möter vi vårt närsamhälles behov?

Det är uppenbart att vår tids mänskor lystrar till ett budskap om hopp.Många känner skuld och lever under fördömelse på grund av brustna relationer. Man inte kan inte leva upp till sina ideal. Att lägga fler bördor på åhörarnas axlar kan knappast vara vårt uppdrag i kyrkorna.

Många är desperata och längtar efter ett ingripande från en Gud som förmår göra under Budskapet om en uppstånden Jesus behöver placeras in i åhörarnas tillvaro och referensram..

5. Barnen och de unga prioriteras inte längre. När jag var barn och tonåring  fanns det mycket ungdomar  i alla församlingar. De senaste 30 åren har något hänt  i de finlandssvenska frikyrkoförsamlingarna  andelen unga har radikalt minskat. Söndagsskolor  och barnmöten prioriterades högt  och man lade ner enormt mycket frivilligkrafter i detta. De församlingar som prioriterar barn och ungdomsarbete har en bra framtid och växer alltid -  det krävs ingen djupgående analys om den saken!

6. Ledarutveckling stannar av när nya mänskor inte får ansvar börjar stagnationen. Man ger ingen möjlighet till förkovran och tillväxt och klyftan mellan generaitoner växer till dess att man inte längre når varandra. Delegering, träning och nyrekrytering fungerar inte .Man har glömt att ledarskap  primärt handlar om att träna nya ledare Ef.4:11

7. Felaktig ”väckelseteologi”. I Norden har vi haft förmånen att uppleva väckelsetider. Det är ingen som inte anser de vara välsignade inslag i vår historia.

Men vi har sett att väckelse illusioner har blivit teologi i den meningen att man glömt bort att Gud vill samarbeta med sitt folk i alla tider och i alla kulturer  - Gud söker samarbetskapabla mänskor  och församlingar Det förekommer ibland en hysterisk övertro på personer som skall stiga fram som väckelsens bärare istället för att bygga relationer till grannar och vänner och vinna mänskor en och en. Man drömmer om väckelse istället för att omstrukturera arbetet så att det kunde fungera bättre och bli skickligare att kommunicera evangelium. Man är beredd att satsa hur mycket som helst på en kampanj men har inte råd med en barn- eller ungdomsarbetare som statistiskt vinner fler för Gud med bestående resultat.

Fotnot:

Ordet väckelse finns inte i Bibeln däremot talar Jesus om skörd och skördetid. Dessa ord öppnar ett annorlunda tänkande. Vi rör oss på odlingens område där det handlar om att preparera jordmånen, ha ett bra utsäde och göra saker under den rätta säsongen. I detta tänkande blir det viktigt att det som såtts även vattnas och att orgräs inte får övertaget.  Inom  Naturlig församlingsutveckling” (NFU) har man tagit avstånd från en överdriven spiritualistisk eller teknokratisk syn på församlingstillväxt.  Istället talar man om biotisk-församlingstillväxt som i korthet betyder att församlingsledningen försöker identifiera och eliminera de faktorer som hindrar tillväxt. Utgångspunkten är att evangeliet har växtkraft i alla tider. En frisk församling växer alltid, säger Rick Warren i boken ”The Purposedriven Church”

8.Man har inte skapat ramar för relationsbyggande.  Någon har sagt: ”Det finns1000 orsaker till att  mänskor kommer till en församling, men bara en orsak till att  de stannar kvar: relationer.

Smågrupper har visat sig vara en fantastisk möjlighet att  skapa ramar för vänskap och fungerande vardagsrelationer.

9. Ledarskap saknas.

Jag tror varje församling - stor eller liten - behöver ett visionärt ledarskap. Gud har kallat ledare föratt leda församlingarna. Ledarskap har i den nordiska varianten av frikyrklighet varit ett känsligt ämne och alltför ofta misstänkliggjorts. Det har bromsat utvecklingen. Jag kan med rätt stor exakthet påvisa att församlingar som ger rum för ett dynamiskt pastoralt ledardskap som för processer framåt i enlighet med en tydlig vision kommer att lyckas.

Avsaknad av professionalitet och ledarskap för till stagnation och tillbakagång. Församlingsledarskap  kräver idag en rätt hög nivå av professionalitet.

Gud har kallat ledare för att de skall leda och revitalisera vision och strategi. Att följa  av Gud utvalda ledare i en förändringsprocess är tryggare än att följa ett räddhågat statu-quo-ledarskap